För 100 år sedan, 1900 – 1908

Föreningen har numera som tradition att vid varje årsmöte läsa upp protokollet från motsvarande möte för 100 år sedan

Årsmötet 1908

Protokoll fört vid Norrbottens läns landtmäteriförenings årsmöte å Stadshotellet i Piteå den 4 mars 1908

 

Närvarande: t.f. Förstelandtmätaren H. K. Brändström, Kommissionslandtmätarne Hj. Lundblad, H. B. Lysell, E. A. Sandström, E. A. Clausén, E. L. Hollström, Ernst Leander, undertecknad vid protokollet, v. Kommissionslandtmätarne I. Bexelius, M. Jungqvist, landtmäteriauskultanterna O. A. Bergström, Seth Lindström, J. W. Clausén och J. Westerlund

 

  • 1

Helsade t.f. Förstelandtmätaren H. K. Brändström de närvarande välkomna till föreningens årsmöte, med några varma ord påminnande om den förlust kåren gjort i vår nyligen aflidne, vänlige och kamratlige Förstelandtmätare, hvarpå han förklarade 1908 års årsmöte öppnadt med anhållan det medlemmarne måtte utse ordförande, hvartill han enhälligt utsågs.

 

  • 2

Upplästes protokollen för år 1907 och godkändes

 

  • 3

Föredrogs föreningens räkenskaper för sistförflutna året hvaraf framgick att behållningen vid räkenskapsårets slut utgjorde 595 kronor 14 öre, hvadan således föreningens medel från föregående år ökats med 48 kronor 37 öre, hvarpå ansvarsfrihet beviljades räkenskapsföraren

 

  • 4

Frågan i 11 § föregående års protokoll, rörande upprättande af förslag till förening och att reseersättningar ej finge nedsättas mera än till fullt belopp efter taxa för till förrättningsstället närmast boende landtmätare, hade je af kommiterade behandlats och beslöts på hemställan af E. A. Clausén att, på det frågan skulle gå framåt, sammankallande ledamot skulle utses bland kommitterade, hvartill H. K. Brändström enhälligt valdes

 

  • 5

Upplästes en i skogsvårdsföreningens tidskrift häftet 2 intagen uppsats benämnd ”Modern form af skogssköfling”, signerad A. Sylven, i hvilken Norrbottens läns landmätare på ett mindre grannlaga sätt beskyldes för att till delägarnes fromma och skogens sköfling, vid laga skiften och hemansklyfningar utlägga ägolotterna så att så godt som fullständigt ruinerande af skogen blefve en följd af derigenom utgående likvider, och då detta ej är med sanna förhållanden öfverensstämmande och dertill går ut på heder och ära för hela Norrbottens landtmäterikår, bestämdes derefter efter en liflig diskussion at en tremannakomitté skulle utses för upprättande af ett sakrikt bemötande som skall insändas till tidskriften ifråga samt till alla tidningar som intagit omnämnda uppsats.

Vid valet af kommiterade beslöts att tillsätta såväl en kommité i Piteå som i Luleå och skulle den i Piteå insända sitt betänkande till Luleåkomittén, som med ledning af densamma och uppgifter från länslandtmäterikontoret i Luleå skulle uppgöra förslag till slutligt bemötande, och utsågs till kommiterade i Piteå Herrar Hj. Lundblad, E. A. Sandström och E. A. Clausén och i Luleå herrar H. B. Lysell,  Lennart Brännström och Mercy Ljungqvist. Till sammankallande i Piteå utsågs Hj. Lundblad och i Luleå H. B. Lysell.

Derjämte bestämde mötet att nödiga medel, för att bemötandet måtte komma in i alla tidningar som intagit uppsatsen i Skogsvårdsföreningens tidskrift, skulle tagas ur föreningens kassa

 

  • 6

Hj. Lundblad önskade höra mötets åsigt om huruvida landtmätare, som enligt nya författningen om statsbidrag för husflyttning numera är skyldig att ingifva afskrift av såväl husflyttningsberäkning som likvid, må äga rätt att jämväl för denna afskrift af delägarne erhålla lösen

Härom diskuterades mycket lifligt och var de flestas åsigt att detta vore behöfligt för och rättvist mot landtmätaren, men att ingenstädes i författningarne framginge om någon sådan rättighet för förrättningsmannen. Diskussionen skulle utgöra svar.

 

  • 7
  1. A. Clausén önskade höra mötesdeltagarnas åsigt huruvida förrättningsmannen vore skyldig att utan ersättning utlämna kopia af karta öfver förening rörande ströängar då sådan rekvireras af myndighet och var samtligas åsigt att lösen i sådana fall ovillkorligen bör erhållas

 

  • 8

Härefter skreds till val af funktionärer för innevarande år och utsågs dervid

till Styrelse: t.f. Förste Landtmätaren H. K. Brändström, Kommissionslandtmätarne H. B. Lysell och Lennart Brännström

till Sekreterare och Skattmästare. Kommissionslandtmätaren Lennart Brännström

till Revisorer: Landtmäteriauskultanterna H. Högström och J. Westerlund

till suppleanter i Styrelsen: Kommissionslandtmätaren E. Leander och v. Kommissionslandtmätaren M. Jungstedt

till Revisorsuppleant: Landtmäteriuskultanten O. A. Bergström

 

  • 9

Under året skulle följande gratifikationer utdelas, nämligen

Till Fröken Agata Burman, Råneå                                  25 kr

Till Fru Augusta Hollström, Haparanda                           25 kr

Till Herr A. J. Lindström, Sunderbyn                            25 kr

och skola de två första öfverlemnas till jul och den sista till påsk.

Derjemte skulle till påsk till Fru J. Ulfhjelm i Piteå öfverlemnas 25 kr ifall hon ej uppbure andra pensioner än 200 kronor från civilstatens allmänna pensionsinrättning och 75 kronor från andelskassan. Hvarom undertecknad protokollförare fick i uppdrag att göra sig underrättad

 

  • 10

Hade till Förste Landtmätaren I. A. Lindahl inkommit en skrifvelse med anhållan om hjälp till f. Kommissionslandtmätaren O. Rosenström med anhållan det han skulle anmoda jämväl i  landsorten arbetande landtmätare att offra något för saken, undertecknadt af t.f. landtmäterifiskalen E. K. Långström, samt en skrifvelse från Förste Landtmätaren A. Frykberg och Kommissiosnlandtmätaren H. B:son Gierup i Kronobergs län med anhållan om hjälp för f. v. Kommissionslandtmätaren F. J. Brisman, som ingått i sitt 89 år och ej åtnjuter någon pension och ej heller samlat något för sin ålderdom, hvilka föredrogs och funno mötets  deltagare saken behjärtansvärd  och beslöto efter någon diskussion att från föreningens kassa utgifva 50 kr till understöd åt O. Rosenström och 50 kr till F. J. Brisman och uppdrogs åt kassaförvaltaren att afsända beloppen

 

  • 11

Beslöts att afsända ett helsningstelegram till Förste Landtmätaren C. A. Sjöberg i Stockholm

 

  • 12

Sedan härefter Kommissionslandtmätarne H. B. Lysell och E. Leander utsetts att jemte ordföranden justera dagens protokoll förklarade Herr ordföranden 1908 års ordinarie årsmöte afslutadt

 

Som ofvan vid protokollet: Lennart Brännström

Justeras: H. B. Lysell, Ernst Leander, H. K. Brändström

Årsmötet 1907

Protokoll hållet vid Norrbottens  läns landtmätareförenings årsmöte å landtmäterikontoret i Luleå den 26 februari 1907

 

Närvarande:  Förste Landtmätaren I A Lindahl, Kommissionslandtmätarne H K Brändström, Hj. Lundblad, E A Clausén och M Huss, E Leander, M Jungqvist, Im. Bexelius och undertecknad vid protokollet samt landtmäteriauskultanterne J Clausén, E Sundberg, H Högström och J Vesterlund.

 

  • 1

Helsade Förste Landtmätaren I A Lindahl de närvarande välkomna till föreningens årsmöte med anhållan det medlemmarne måtte utse ordförande, hvartill han enhälligt blef vald.

 

  • 2

Lantmäteriauskultanten R W Engdahl anmälde sig till inträde i föreningen och erlade stadgade afgifter,

 

  • 3

Föregående års protokoll upplästes och godkändes.

 

  • 4

Föredrogs föreningens räkenskaper för sistförflutna året af hvilka framgick att behållningen vid räkenskapsårets slut utgjorde 5346 kronor 77 öre,  hvarpå ansvarsfrihet beviljades räkenskapsföraren.

 

  • 5

I 8 § af 1905 och 5 § af 1906 års protokoll  omnämnda fråga upptogs till behandling, hvarvid upplystes om att Kungl. Maj:ts utslag i hufvudsak innehöll att 2 häfdeförteckningar hade upprättats, den ena innehållande hvarje delägares ägor på grund af innehaf och brukning, den andra upptagande hvad honom tilldelats vid storskifte, och befriades Kommissionslandtmätaren Hj Lundblad från det vid föregående sammanträde gifna uppdrag.

 

  • 6

Med anledning af i föregående års protokoll omnämnda fråga rörande anknytning af telefon från Länsstyrelsen till Förste landtmätarens rum, hade Förste Landtmätaren hört sig för och fått den upplysning, att telefonen hos länsstyrelsen redan vore mer än tillräckligt anlitad utan anknytning, hvarföre, sedan Förste Landtmätaren upplyst att landtmäteristyrelsen ingått med anhållan om telefons anskaffande till länslandtmäterikontoren och fått afslag, men att ny anhållan skulle af styrelsen ånyå göras, beslöt mötes att frikalla Förste Landtmätaren från vidare åtgärder härutinnan.

 

  • 7
  • 7

H K Brändström väckte, med instämmande af samtliga närvarande, förslag om skrifvelsers aflåtande till herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet i anledning af af landtmäteristyrelsen föreslagen särskild taxa och andra bestämmelser rörande lagaskiftesförrättningar i Jukkasjärvi och Enontekis socknar.

Till att upprätta skrifvelsen ifråga utsågs herrar H K Brändström, Hj Lundblad, E E Clausén, M Jungqvist och undertecknad. Skrifvelsen skulle sedermera af samtliga närvarande underskrifvas, derefter afsändas och intagas i detta protokoll:

”Till herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepatrtementet.

Sedan i anledning af  framställdt förslag om statsbidrag för lättnader i jordägarnes utgifter i följd af laga skiften i Jukkasjärvi och Enontekis socknar i Norrbottens län, Kungl. Landtmäteristyrelsen uti afgifvet utlåtande framställer förslag om särskilda taxebestämmelser, beräknade efter visst pris per hektar och till respektive 1:40 kr, 1:20 kr, 1:10 kr och 1 kr alltefter skifteslagets storlek samt Norrbottens läns landtmätare härefter uti särskild framställning häremot gjort erinringar det dervid med erkännande af nödvändigheten att i anseende till skifteslagens storlek begränsa arvodena påvisat en rättvisare utväg härtill, än hvad Kungl. Landtmäteristyrelsens förslag ginge ut på, har Kungl. Landtmäteristyrelsen uti förnyadt utlåtande med bibehållande i hufvudsak af  uti förut afgifna förslag hemställt om bestämmandet af en taxa, som slutade vid 1:10 kr per hektar in- och afrösningsjord och som i afseende på impediment lemnade ersättning med respektive 1kr, 50 öre och 25 öre per hektar alltefter impedimentets storlek.

   Samtliga till Norrbottens läns lantmätareförenings årsmöte samlade landtmätare önska härmed i ödmjukhet bringa till herr Statsrådets kännedom, att vi fortfarande anse Kungl. Landtmäteristyrelsens förslag till taxa för laga skiften inom ofvannämnda socknar allt för låg och detta så mycket mera som de flesta skifteslagen inom Jukkasjärvi och Enontekis äro så stora, att arvodet i allmänhet skulle komma att utgå med endast 1 kr 10 öre per hektar, förutom ersättning för merkostnader, handlingar och kartor. För att gifva stöd åt riktigheten af denna vår uppfattning hafva vi upprättat närslutna tablå utvisande hvad 10 laga skiften inom Gellivare och Jokkmokks socknar i skalan 1:8000-delen kostat per hektar sedan i arfvodesräkningarna intagna kostnader för resor, handlingar och kartor afdragits.

   Af denna tablå synes, att kostnaderna för dessa skiften i medeltal utgör 1 kr 81 öre.

   Transumt af arvodesräkning rörande laga skiftet i Herrö by i Svegs socken af Jemtlands län, hvilken är den enda vi afveta legat tillgrund för Kungl. Landtmäteristyrelsens taxeförslag, hafva vi förskaffat oss och visar den, att, sedan ersättningar för resor, lösen af handlingar och kartor afdragits, öfriga skifteskostnader utgör 1 kr 58 öre per hektar. Det högre resultat, som vår tablå utvisar, beror deraf, att medelarealen för deri upptagna skiften är mindre och således ägolotternas antal större. Till följd af ägolotternas stora medelareal blir äfven arvodet för Herrö skifte ganska låg.-

   Skall sålunda lantmätarnes i Norrbottens läns ställning ej väsentligen försämras får arvodet, enligt vårt förmenande, ej sättas lägre än till 1 kr 50 öre per hektar och detta endast under förutsättning att de områden som vid afvittringen tilldelats skifteslagen i sin helhet komma att ingå i skiftesförrättningarna. Skulle deremot någon betydligare del af skogsmarken tänkas från skiftet utesluten kommer ofvannämnda pris per hektar att blifva för lågt, då inrösningsjorden derigenom upptager större del af skiftets område än hvad eljest skulle blifva förhållandet, hvaraf också med nödvändighet följer behofvet af högre arvode.

   Till följd af de svårigheter, som möta en skiftesförrättare uti dessa nordliga bygder, är det omöjligt för oss att kunna vidkännas någon nedsättning uti gällande taxa, som tvärt om i flere afseenden kräfver höjning och torde så mycket mindre skäl förefinnas för nedsättning i lantmätarnes inkomster, som Kungl. Landtmäteristyrelsen gjort upprepade framställningar om en välbehöflig förbättring i desamma.

   Tjänstemän inom flera stater hafva under senare tider fått sina löneförhållanden förbättrade, hvarföre det synes så mycket hårdare och orättvisare att i Norrbottens län tjänstgörande lantmätares inkomster skulle nedsättas och försämras.

   Till hvad här ofvan framhållits rörande den föreslagna nedsättningen  i taxan, kommer härjämte, att en taxa med visst pris per hektar måste verka i högsta grad orättvist mellan förrättningsmännen i de olika skifteslagen, då större ersättning genom densamma ej tillerkännes landtmätare, som får sig uppdraget delningen af ett skifteslag med exempelvis 30 delägare, än den som har att handlägga ett med 3 sådana,  ehuru det förra ovillkorligen kräfver icke blott ojämförligt längre tid utan äfven större omtanke.  Delägarnes antal har visserligen icke någon synnerligen stor inverkan på arvodena för mätning, uträkning och gradering, men alla öfriga arvoden, nemligen för delning, utstakning, rörläggning samt för värderingar och likvider beöras häraf på det allra högsta, i det dessa ovillkorligen blifva större ju flera ägolotterna i skifteslaget äro. Att dela ett område mellan exempelvis 30 delägare i stället för mellan 3 tager ungefärligen 10 gånger så lång tid i anspråk, och blir förhållandet äfven enahanda beträffade utstakning och rörläggning, då, om skifteslinjernas längd för 3 ägolotter antages utgöra 3 mil, desamma för 30 sådana blir 20 á 30 mil, hvartill äfven kommer att ände och brytningspunkternas antal mångdubblas.

   Den stora olikheten, som uppstår i  skiftesarvodet per hektar för skiften med ungefär lika areal men olika delägareantal framgår tydligt af tablån.

   Af densamma synes att arvodet för Kappakis (?) och Metträsk med en areal af 5634 hektar men endast 3 delägare belöper sig till 1 kr 6 öre per hektar men för Yrtivaara med en areal af 4184 hektar och 26 delägare stiger till 2 kr 34 öre samt att arvodet per hektar blir närmast samma efter ägolotternas medeltal.

   På grund af hvad sålunda anförts får undertecknade ödmjukast hemställa att nu gällande taxa bibehålles eller för den händelse förändring i densamma för Jukkasjärvi och Enontekis socknar, anses på grund af särskilda förhållanden derstädes böra företagas, dessa komma att göras sådana, att landtmätarnes i Norrbottens län ekonomiska ställning, icke såsom af Kungl. Landtmäteristyrelsens förslag skulle blifva en följd, i afsevärd grad försämras, samt sådana att, ett skifte som fordrar större tid och omtanke lemnar högre ersättning åt förrättningsmannan.”

 

  • 8

Till Fröken B Selling skulle sekreteraren aflåta en tacksamhetsskrifvelse för bidraget till föreningens kassa.

 

  • 9

Angående huruvida alla ströängslägenheter, som intagas i skiftet, böra redovisas såsom inrösningsjord, eller om sådana lägenheter eller delar deraf kunna intagas såsom afrösningsjord, diskuterades och som åsigterna derom voro delade beslöts att diskussionen skulle utgöra svar.

 

  • 10

Kommissionslandtmätare Hj. Lundblad önskade höra de närvarande åsigt huruvida Piteå stad, som med sin donationsjord ingått i Öjeby laga skifte rörande urfjäll enligt af förrättningsmännens af Ägodelningsrätten och Kungl. Maj:t godkända utlåtande vore skyldig deltaga i alla med skiftet uppkomna likvider för odling, husflyttning, ståndskog mm samt i arvodet till förrättningsmännen efter urfjällens uppskattningsinnehåll.

Kommissionslandtmätare H K Brändström ansåg att urfjällen ej borde vidare deltaga in utflyttnings- och andra kostnader än i den mån den deraf berörts och som varit af behofvet för redigt skifte, hvari en del närvarande instämde.

 

  • 11

Rörande den af landtmätare och medhjälpare ingångna föreningen mot accordering och deri intagna bestämmelse om afprutning på reseersättningarna ansågs lämpligt att nedsättning ej finge ske i vidare mån än att reseersättningen, som debiterades,  blefve minst lika stor,  som för till förrättningsstället närmast boende landtmätare utan afprutning.

 

  • 12

Väckte E Leander förslag att något borde göras för att landtmätarnas lifsfrågor skulle få framgång antingen genom åstadskommande af  en tidskrift eller annat rörande landtmäterifrågor eller genom att få tidningspressesn att taga frågan om hand, åberopande att andra korporationer derigenom fått fram sina frågor.

Kommissionslandtmätare Hj. Lundblad  instämde häruti men ansåg att en tidskrift skulle blifva för kostsam och föreslog att frågan skulle såsom motion till  allmänna landtmäterimötet i Stockholm insändas.

 

  • 13

Härefter skreds till val af funktionärer för innevarande år och utsågs dervid

till Styrelse Förste Landtmätaren I A Lindahl, Kommissionslandtmätaren H K Brändström och v. Kommissionslandtmätaren Lennart Brännström

till Sekreterare och skattmästare v kommissionslantmätaren Lennart Brännström

till Revisorer  Landtmäteriauskultanterne J Vesterlund och H Högström

till Suppleanter i styrelsen  v. kommissionslantmätarne E Leander och M Jungqvist

till Revisorsuppleant  Landtmäteriauskultanten E W Engdahl

 

  • 14

Under året skulle följande gratifikationer utdelas nämligen

Till Fröken Agata Burman Råneå       25 kr

” Fru Augusta Hollsröm, Haparanda   25 kr

” Herr A J Lindström, Sunderbyn       25 kr

och skulle de två förstnämnda öfverlämnas till jul och den sista till påsk.

 

  • 15

Beslöts att afsända ett helsningstelegram till Förste Landtmätaren C A Sjöberg i Stockholm.

 

  • 16

Sedan härefter v. Kommissionslandtmätaren I Bexelius och landtmäteriauskultanten E Sundberg utsetts att jämte ordföranden justera dagens protokoll förklarade Herr ordföranden 1907 års ordinarie årsmöte afslutat.

Som ofvan vid protokollet

Lennart Brännström

 

Justerat Luleå den 7 oktober 1907

I A Lindahl, Egron Sundberg

 

 

Protokoll fört vid extra sammanträde med lantmätarna i Norrbottens läns landtmäteriförening den 7 och 8 oktober 1907.

 

 

Närvarande: Förste landtmätaren J A Lindahl, Kommissionslandtmätarne H K Brändström, H B Lysell och undertecknad, v. Kommissioslandtmätarne Aug. Englund, Alb. Alsterlund, M Jungqvist och K Svensson samt landtmäteriauskultanterne E Sundberg, H Högström, J A Westerlund och Joh. Clausén.

 

  • 1

Sedan förste landtmätaren redogjort för ändamålet med detta sammanträde, utsågs han att såsom ordförande leda detsammas förhandlingar.

 

  • 2

Skifteskomitens frågeformulär genomgicks och diskuterades punkt för punkt, hvarpå bestämdes att en kommitte med ledning af förda diskussionen skulle formulera svaren. Till kommitteledamöter utsågos Herrar I A Lindahl, H K Brändström och H B Lysell.

 

  • 3

Sedan kommitterade fullgjort sitt uppdrag skulle de afgifna svaren justeras och ett frågeformulär derpå underskrifvas och såsom bilaga biläggas detta protokoll samt det andra öfversändas till för hela landtmäteristaten utsedda kommitterades ordförande i Stockholm.

In fidem

Lennart Brännström

 

Justeras: H K Brändström  Mercy Ljungqvist

Årsmötet 1906

Protokoll hållet vid Norrbottens läns landtmäteriförenings årsmöte å landtmäterikontoret i Luleå den24 februari 1906.

Närvarande: Förste Landtmätaren  I A Lindahl, Kommissionslantmätarne H K Brändström, Hj Lundblad, E A Clausén och K Grubbström, vice Komissionslandtmätarne A Englund, Im Bexelius, M Jungqvist och undertecknad vid protokollet, samt landtmäteriauskultanterne O A Bergström och E Sundberg.

  • 1

Helsade Förste Landtmätaren I A Lindahl de närvarande välkomna till föreningens årsmöte, med anhållan det medlemmarne måtte utse ordförande och blef han enhälligt utsedd dertill.

 

  • 2

Anmälde sig landtmäteriauskultanterne H Högström och J A Westerlund till inträde i föreningen.

 

  • 3

Föregående års protokoll upplästes och godkändes med den ändring som gjorts af Förste Landtmätaren I A Lindahl och vice kommissionslandtmätaren Im Bexelius.

 

  • 4

Föredrogs föreningens räkenskaper och utgjorde behållningen vid räkenskapsårets slut 559 kronor 79 öre och beviljades på framställd fråga räkenskapsföraren och kassaförvaltaren ansvarsfrihet för det gångna räkenskapsåret.

 

  • 5

Frågan, som omnämnes i § 8 af 1905 års protokoll, förklarades hvilande till Kungl. Maj:ts utslag i det mål, som föranledde framställningen, kommit föreningen tillhanda och åtog sig Komissionslandtmätaren Hj. Lundblad att skaffa handlingarne ifråga till kommande årsmöte.

 

  • 6

Åberopande, dels den olägenhet, som åsamkades Förste Landtmätaren vid de tillfällen landtmätare ville träffa honom i telefon på tjänsterummet genom att då telefon ej fanns i länslandtmäterikontoret han, efter det bud nedkommit och underrättad om att samtal med honom önskades, måste bege sig en trappa upp för att kunna samtal med den som påringt, dels de kostnader som åsamkades de utom lokalnätet boende för dervid uppkommen tidsutdrägt, framställde Kommissionslandtmätare K I Grubbström förslag om att kamratföreningen skulle påkosta uppsättning och årsafgifter för anskaffning af en telefon i landtmäterikontoret i hvilken framställning de närvarande instämde, men för att utgifterna för föreningen skulle blifva så ringa som möjligt bestämdes att ordföranden skulle hos Länsstyrelsen efterhöra om utsikt funnes för att få en anknytning till, dess telefon införd i Förste Landtmätarens expeditionsrum och ifall sådant kunde ske anslogs 30 kronor årligen samt dessutom kostnaderna för inledningen mm.

 

  • 7

Härefter skreds till val af funktionärer för innevarande år och utsågs dervid:

till Styrelse. Förste Landtmätaren I A Lindahl, Komissionslandtmätaren H K Brändström och v. Kommissionslandtmätaren Lennart Brännström.

till Sekreterare: v. Kommissionslandtmätaren Lennart Brännström

till Skattmästare: d:o             d:o

till revisorer: Kommissionslandtmätare K J Grubbström och landtmäteriauskultanten E Sundberg

till suppleanter i styrelsen: återvaldes Kommissionslandtmätarne E Leander och M Jungqvist

till revisorsuppleant. Lantmäteriauskultanten H Högström

 

  • 8

Under året skulle följande gratifikationer utdelas, nemligen:

till Fröken Agata Burman i Råneå               25 kronor

till Fru Augusta Hollström i Haparanda       25 kronor

till Herr J Lindström i Sunderbyn                25 kronor

och skulle de två förstnämnda öfverlemnas till jul och den sedanre till påsk.

 

  • 9

Beslöts afsända ett helsningstelegram till Förste Landtmätaren C A Sjöberg i Stockholm

 

  • 10

Sedan härefter v. Kommissionslantmätarne Im Bexelius och M Jungqvist utsetts att jemte ordföranden justera dagens protokoll förklarade Herr ordföranden 1906 års ordinarie årsmöte afslutadt.

 

Som ofvan vid protokollet

Lennart Brännström

Justerat: Luleå den 11 februari 1907  A Lindahl, I Bexelius, Mercy Jungqvist

 

 

 

 

Årsmötet 1905

Protokoll, hållet vid Norrbottens läns landtmäteriförenings årsmöte å rådhuset i Piteå den 3 mars 1905.

 

Närvarande:  Första Landtmätaren I. A. Lindahl, förre kommissionslandtmätaren J. E. Sandström, kommissionslandtmätarne H. K. Brändström, Hj. Grape, Hj. Lundblad, E. A. Sandström, E. L. Hollström och E. A. Clausén, vice kommissionslandtmätarne L. Brännström och I. Bexelius  samt landtmäteriauskultanterne M. Jungqvist, S. Lindström och J. Clausén.

 

  • 1

I egenskap af ordförande i Styrelsen helsade kommissionslandtmätaren H. K. Brändström de närvarande välkomna till föreningens årsmöte, dervid äfven framhållande den förlust föreningen lidit, i ty att under året ej mindre än tre af dess ledamöter aflidit, nemligen Afvittringsstyresmannen H.V. Boström, kommissionslandtmätaren G.Hollström och vice kommissionslandtmätaren Aug. Brännström.

 

  • 2

Efter att hafva anmält sitt inträde i föreningen valdes Första Landtmätaren I. A. Lindahl till mötets ordförande och undertecknad till sekreterare.

 

  • 3

Föregående års protokoll upplästes och lemnades utan anmärkning.

 

  • 4

Föredrogs föreningens räkenskaper, och utgjorde behållningen vid räkenskapsårets slut kr 504:66, och beviljades på framställd fråga såväl styrelsen som räkenskapsföraren och kassaförvaltaren ansvarsfrihet.

 

  • 5

Undertecknad Clausén framställde såsom diskussionsämne frågan om huru lösen för sådan karta, som upptager såväl skifteslinjer som allmänna aftag, rätteligen bör beräknas.

Inledande frågan dermed, att landmätarne f.n. beräkna lösen efter figurantalet i egobeskrifningen jämte ersättning efter regalarkens antal, framhöll han det oegentliga uti att lösen för en karta, der skifteslinier  och allmänna aftag icke finnes, är precis lika stor som den för en karta, der förutom en mängd undantag af oskifto dessutom kunna finnas en massa skifteslinjer, hvilka tillika med aftagna, ej blott skola på kartan utmärkas utan äfven färgläggas och littereras. Speciellt i de närmare kusten belägna större byarna finnas hundratals skifteslinjer upptagna på kartan, och arbetet när dessas äfven som med aftagens uppritande, färgläggning och litterering vore så omfattande, att en skilnad i lösen för sådan karta och lösen för en lika stor och med samma figurantal försedd karta ovillkorligen borde af landtmätarne iakttagas, då denna sistnämnda karta saknar de vid skiftet tillkomna egoskillnadslinierna.

Skulle  dessutom delägarne i ett skifteslag hos förrättningsmannen begära att få lösa kartan, så snart egograderingarne och kartans numrering verkställts, hvilket de enligt 13 § 2 mom landtmäteritaxan äro fullt berättigade till, å hvilken karta skifteslinier och aftag ej ännu hunnit utmärkas, så vet hvarje landtmätare af erfarenhet, huru mycket arbete som erfordras, för att efter egodelningen på kopian insätta dessa linier. För detta arbete, som ännu mer ökade göromålen,  vid renovation af karta, der dylika linier finnas, jämfördt när sådan der skifteslinjer saknas, finge han heller ingen ersättning.

Framhöll dessutom, att den fastställda laga skifteskartan vore till sin beskaffenhet vidt skild från konceptkartan sådan denna befinnes vara före egedelningen, samt att uträkningsarvodet – hvarefter kartlösen ju beräknas –  för den fastställda laga skifteskartan med dess genom skifteslinierna  ökade figurantal gifvetvis vore ett helt annat än samma arvode för uträkning af konceptkartan. Lösen borde ju beräknas för den karta, som faktiskt skall kopieras och icke för den ofullständiga konceptkartan, som mycket väl kunde i det afseendet betraktas såsom en helt och hållet serskild karta.

Af dessa skäl ansåg Clausén, att lösen för fastställd laga skifteskarta  borde beräknas i enlighet med uträkningsarvodet för denna fastställda karta, samt att sålunda samma kartas figurantal, som ju återfinnes i delningsbeskrivningen, borde vara det som bestämmer uträkningsarvodet och således även kartlösen.

Vid i detta ämne företagen diskussion, begärdes först ordet af Hj. Grape, som bad få framhålla. att han till alla delar instämde i förslagsställarens åsigt, en uppfattning, som äfven delades af J. E. Sandström.

Hj. Lundblad ansåg, att kartlösen, uträknad på sätt förslagsställaren angifvit, fullt kunde försvaras och att någon risk sålunda ej borde ifrågakomma samt instämde i öfrigt till alla delar i förslagsställarens åsigt.

Förste Landtmätaren ansåg att, ehuru starka skäl förefunnos för kartlösens beräknande på sätt Clausén föreslagit, det dock vore säkrast att beräkna denna lösen på sätt som förut skett d.v.s efter egobeskrifningens figurantal och den medelareal, som med dessa figurer såsom beräkningsgrund kan uppstå.

Hj. Grape framhöll ytterligare, att han ställde sig på förslagsställarens sida.

  1. Brännström anförde, att han trodde det denna åsigt äfven gjort sig gällande i det nya taxeförslaget, och borde denna omständighet under sådana förhållanden vara ett stöd för att lösen beräknades på sätt förslagsställaren framhållit.

Sedan diskussionen i denna del förklarats afslutad,  uttalade mötet såsom sin uppfattning, att skäl funnes för att lösen för fastställd laga skifteskarta beräknades efter figurantalet i delningsbeskrivningen och ej efter det  antal egobeskrifningen upptager, och beslöt mötet i sammanhang härmed, att förslagsställarens motivering skulle så fullständigt som möjligt i protokollet intagas.

 

  • 6

I anslutning till sistnämnda fråga framställde kommissionslandtmätaren E. Clausén likaledes till diskussion fråga om lösen för sådan vid egostyckning upprättad karta, som omförmäles i 16 § af gällande egostyckningslag. Ansåg, att då egeostycking verkställes enligt afvittringskarta samt den till koncept upprättade kartan endast upptager områdeslinjerna, lösen för denna konceptkarta gifvetvis bör utgå efter områdesliniernas längd enl. 13 § 5 mom landtmäteritaxan, men att deremot det exemplar af  egostyckningskartan, som af delegerne efter förrättningsens fastställande skall lösas,  bör beräknas efter områdeslinierns längd. Clausén hade för sin del alltid debiterat lösen på detta sätt, men trodde sig veta, att så ej var förhållandet med en del andra landtmätare, utan att dessa endast beräknat lösen  efter områdesliniernas längd äfven å det exemplar, som af delegerne skall lösas. Ansåg sistnämnda förfaringssätt oriktigt, alldenstund det ej gaf landtmätaren någon som helt ersättning för skillnadsliniernas utmärkande på detta exemplar af kartan eller för deras färgläggning och skiftenas litterering.  Framhöll derjemte, att landtmätaren visserligen enligt taxan är skyldig att på konceptkarta utmärka dessa linier och att ersättning för detta arbete ingår i styckningsarvodet, men att han derför icke eger någon skyldighet att utan ersättning äfven utmärka desamma på kopia.

Frågan föranledde ej till någon diskussion, aldenstund de närvarande voro ense om att landtmätaren bör ega full befogenhet att för delegarnas exemplar af egostyckningskartan debitera lösen efter rågångarnas och skillnadslinjernas sammanlagda längd, hvartill kommer lösen efter arkantal.

 

  • 7

Hj. Grape framställde till diskussionsämne, huruvida ej i vissa fall stadgandet i 55 § skiftesstadgan borde ändras.

I denna § föreskrifves att uti stridiga meningar förrättningsmännen emellan, ”gånge efter hvad de flesta säga”, och att om en hvar har sin serskilda mening, skall skiftesmannens vara gällande.

Framhöll som exempel, att om vid graderingen förrättningsmannen till exempel ville åsätta en figur graden 2, den ene gode mannen samma figur graden 3 och den  andre godemannen graden 4, så skall enligt detta stadgande förrättningsmannens åsigt, d.v.s graden 2 blifva gällande, men om deremot båda godemännen äro ense om graden 4 på samma figur, då skall sistnämnda grad åsättas figuren.

Framhöll med detta exempel för ögonen  det absurda uti att samma figur till följe af ren slump skulle kunna åsättas så vidt skilda grader, beroende derpå, att godemän, som t.o.m. ofta äro temligen ovana vid gradering enligt detta stadgande kunna öfverrösta en erfaren landmätare.

  1. Sandström ansåg bestämmelsen bra sådan den var och i många fall nödvändig samt framhöll, att om landtmätaren håller på sin åsigt och påpekar de skäl han har för sin uppfattning, godemännen i regel ofta öfvergå till denna förrättningsmannens åsigt, samt att,  då landtmätaren i allmänhet i dylika frågor torde få anses mera kompetent än godemännen,  han äfven bör kunna kraftigare och mera bindande framhålla de skäl och orsaker som ligga till grund för den åsigt han förfäktar, än hvad fallet är med godemännen.

 

  • 8

I Bexelius anhöll få höra föreningens åsigt i det fall då en delegare innehade större egoområde än honom rätteligen tillkom, huruvida den del af detta område, som delegaren ifråga ej innehade med full egnaderätt äfven borde i häfdeförteckningen upptagas på hans på hans innehaf. Hj. Grape ansåg att på denna delegare ej kunde upptas mera än hvad han lagligen egde, samt att återstoden skulle skrifvas på skifteslaget, såvida ej annan delegare kunde visa bättre rätt.

  1. Clausén var af motsatt åsigt, dervid påpekande att i skiftesstadgan står föreskrifvet att om delegare häfda ”vissa” egor, så skall häfdeförteckning upprättas, men att detta stadgande icke innebär att de skola häfdas enbart med eganderätt.

Grape ansåg, att om en person ”tjufbergat” ett område en lång tid, bör han icke få detta område räknat på sitt innehaf, utan borde han tvärtom betala skadestånd.

I Bexelius instämde i Grapes åsigt.

Hj. Lundblad var åter af Clauséns åsigt och framhöll derjemte, att man måste skilja emellan eganderätt och rätt till innehaf.

  1. L. Hollström var af Bexelius åsigt.

Första Landtmätaren framhöll att om häfdeförteckningen godkändes af delegarne, så vore ett dyligt tillvägagångssätt rätt beträffande delningsgrunden.

Hj. Grape framhöll såsom sig åsigt att de områden, som ej med egenderätt innehades af enskild, böra på kartan utmärkas genom häfdelinjer och således skrifvas på byn.

Bexelius: ”I så fall borde häradsrätten och ej egodelningsrätten afgöra frågan”.

Sedan ytterligare något ordats i denna fråga, föreslog Hj. Grape, att densamma skulle förklaras hvilande till dess Kungl. Maj:ts utslag fallit rörande en liknande fråga i Bergsviks by af Piteå socken, och blef detta förslag bifallet.

 

  • 9
  1. Clausén anhöll att få höra föreningens åsigt om huruvida landtmätarne kunde ega befogenhet att,der publik renovation  af egostyckningskartan eger rum, debitera för denna renovation,  såvida icke egomätning eller mätning och kartläggning  af områdeslinjerna verkställts, utan konceptkartan kopierats från afvittringskartan.

Framhöll i sammanhang härmed att landtmätaren för styckningsarfvodet torde vara skyldig, att på den publika renovationen utsätta skillnadslinjerna, allmänna aftag o.d. samt att desamma litterera och färglägga, men att han svårligen kunde åläggas att för samma styckningsarfvode renovera kartan med afseende på områdeslinjerna eller andra på kartan upptagna orienteringsmärken m.m. , påkallade derjemte att, om detta hade varit lagstiftarens afsigt, taxan bort blifva lägre beträffande sjelfva styckningsarfvodet för sådana egostyckningar, som ej tarfvade publike renovationer, men också om taxan bibehölles för sistnämnde slag af egostyckningar, den borde höjas för sådane, der publik renovation eger rum, emedan dessa förrättningar  just genom renovationen kräfva betydligt mera arbete än de andra. Lantmätareklubben i Piteå, omfattande alla derstädes bosatta landtmätare,  hade då förslagsställaren för denna klubb framställde denna fråga till diskussion, enhälligt beslutat att å arfvodesräkningen debitera för renovationen ifråga, dock på så sätt att lösen utginge efter rågångarnes längd enlig1 3 § 5 mom lantm.taxan samt att dessa lösen som skall utgå efter arkantal endast upptages till halfva beloppet, emedan den återstående hälften ansågs höra till den del af renovationen, som skall verkställas för styckningsarfvodet enligt 12 § samma taxa.

Hj. Grape yrkade i korthet att landtmätareföreningen skulle uttala sig för befogenheten af de beslut Piteåklubben i denna fråga fattat, och blef detta yrkande efter ett kort meningsutbyte, der dock ingen yttrade afvikande åsigter, enhälligt af föreningen bifallet.

 

  • 10

Härefter ställde komm. landtmätaren Hj. Lundblad till föreningen följande fråga: ”Om vid laga skifte, som blifvit fastställdt, en egofigur blifvit onumrerad, och om sedermera hemmansklyvning  öfvergår det hemman, inom hvars gränser denna onumrerade figur är belägen, hvem eger då figuren ifråga?

Hj. Grape ansåg, att byn egde denna egofigur.

Förre komm. landtmätaren J. O. Sandström anförde, att han praktiserat så, att den skrifvits på hemmanet.

  1. K. Brändström anförde, att  han för sin del ej kunde förstå, huru denna figur kunde skrifvas på byn, utan egde hemmanet allt, som fanns inom dess rågångar, undantagandes allmänna aftag.

Frågan föranledde icke till något vidare uttalande.

 

  • 11

Härefter skreds till val af funktionärer för innevarande år, och utsågs dervid:

till ledmöter i styrelsen: Förste Landtmätaren I. A. Lindahl, kommissionslandtmätaren H. K. Brändström och vice komm. landtmätaren L. Bännström

till suppleanter in styrelsen: återvaldes v. Kommissionslantmätaren E. Leander och landtm. auskultanten M. Jungqvist

till sekreterare: v. Komm.landtm L. Brännström

till revisorer: återvaldes komm.landtmätarne W. W. Huss och K. Grubbström

till revisorsuppleant: Lantm.auskultanten K. O. Svensson

till skattmästare: v. Komm. landtmätaren L. Brännström

 

  • 12

Beslöts, att följande gratifikationer skulle för året utdelas:

till Fröken Augusta Burman – 25 kronor

till Fru Augusta Hollström – 25 kronor

till Hr J Lindström i Sunderbyn – 25 kronor

Och skulle de två första gratifikationerna öfverlämnas till jul och den sistnämnde till påsk innevarande år.

 

  • 13

Delgaf Förste Landtmätaren föreningen Kungl. Landtmäteristyrelsens underdåniga yttrade  angående statsverkets deltagande i skifteskostnaderna inom Jukkasjärvi och Enontekis socknar.

 

  • 14

Som Kungl. Styrelsens underdåniga skrifvelse uti ifrågavarande ämne ansågs för landtmätarne i Norrbottens län i vissa delar synnerligen ofördelaktigt, beslöts, att  landtmätarne i länet likaledes skulle till Kungl Maj:t ingå med underdånigt yttrande i ärendet, och tillsattes på förslag af komm.landtmätaren H.K.Brändström en komité, som skulle hafva att upprätta skrifvelsen ifråga samt sednare föranstalta om att den samma för underskrift cirkulerade  mellan landtmätarne.

Till ledamöter i denna komité utsågs Först landtmätaren I.A Lindahl samt kommissionslandtmätarne H. K.Brändström, H. B. Lysell och J. Hamrin.

 

  • 15

Beslöts, att ett helsningtelegram under dagens lopp skulle afsändas till Förste Landmätaren i Stockholm, C. A. Sjöberg.

 

  • 16

Sedan härefter Herrar Hj. Grape och I. Bexelius utsetts att jemte ordföranden justera dagens protokoll, förklarade herr ordföranden 1905 års landtmätaremöte afslutat.

 

Som ofvan

Vid protokollet:                      Ernst A. Clausén

Justeras:                      Hj Grape (I slutklämmen i 6 § ang kartalösen hafva ”fulla betryggande” strukits)

Luleå den 24 feberuari 1906  – H.Lindahl, I Bexelius

Årsmötet 1904

Protokoll, hållet vid Norrbottens läns Landtmäteriförenings ordinarie årsmöte den 26 februari 1904

 

Närvarande: Förstelandtmätaren C. A. Sjöberg, Komm. Landtmätarne H. K. Brändström, B. A. Wikberg, H. B. Lysell, E. A. Clausén, Hj. Lundblad, Hj. Grape, E. A. Sandström, G. Hollström och A. W. Huss, v.Komm. Landtmätarne E. Leander, P. Svedberg, K. Grubbström och L. K. Brännström samt Landtmäteriauskultanterna O. A. Bergström, M. Jungqvist, E. Sundberg och undertecknad som sekreterare.

Förstelandtmätaren C. A. Sjöberg öppnade mötet och erinrade om att, sedan senaste årsmöte, föreningsmedlemmen Axel Orstadius J:r aflidit.

Sedan därpå Herr Sjöberg uppmanat mötesdeltagarna att utse ordförande att leda mötesförhandlingarna, valdes han dertill enhälligt.

 

  • 1.

Protokoll från senaste årsmöte upplästes och godkändes.

 

  • 2.

Föreningens räkenskaper föredrogos och utgjorde behållningen vid räkenskapsårets slut 515:30 Kr, varpå skattmästaren beviljades decharge,

 

  • 3.

Till Förstelandtmätaren i länet hade inkommit en skrifvelse från Kongl. Landtmäteristyrelsen med anhållan att Norrbottens läns landtmäteriförening ville yttra sig rörande nu gällande formulär och bestämmelser för de i 101 § S. S. omnämnda odlings-, häfd- och minskad afkastningsliqviders upprättande  samt framkomma med eventuellt förslag till dessas förändrande, hvarför Herr Ordföranden hemställde att mötet ville uttala sig i frågan.

Diskussionen inleddes af Komm. Landtmäteren Hj. Grape, som ansåg, att de af Kongl. Styrelsen utgifna författningarne och Kongl. Majt:s utslag af den 10 April 1835 voro fullt tydliga och tillräckliga så att intet tillägg eller någon förändring, på ena eller andra sättet, vore af nöden.

Komm. Landtmätaren Hj. Lundblad instämde i Komm. Landtm. Grapes åsigt och ville särskildt betona, att nu gällande författningar, rörande dessa liqvider, uppfyllde alla de anspråk man ställde på desamma.

Samtliga mötesdeltagare instämde i Komm. Landtmätarne Grapes och Lundblads anföranden och beslöts, att, såsom svar å Kongl. Styrelsen skrifvelse af den 12 Maj 1903, vördsamt insända transumt af dagens protokoll.

 

  • 4.
  1. Komm. Landtmätaren Grubbström framlemnade å Komm. Landtm. J. Hamrins vägnar, en skrifvelse, hvilken upplästes och hade följande lydelse. (bilaga A)

 

  • 5.

Komm. Landtm. Clausén fann det synnerligen rekommenderande för dem, som undertecknat protestskrifvelsen, att Hamrin funnit uttrycken i skrifvelsen så väl valda, att han så godt som ordagrant afskrifvit dem och vändt desamma mot dem.

  1. Komm. Landtmätaren Grubbström yrkade, att de bref framlades, hvarpå angifvelsen gent emot honom grundade sig.

Sedan tvenne bref af Komm. Landtmätren Clausén öfverlämnats till Ordföranden och blifvit av denne upplästa, beslöts, på förslag af Herrar Grubbström och Grape, att frågan icke vidare skulle diskuteras, utan anses utagerad.

 

  • 6.

Ordförande upplyste, att han, på senaste allmänna landtmäterimöte i Stockholm, väckt följande fråga:

” Skall vid sådana förrättningar, der publik renovation åligger förrättningsmannen, såsom vid sammanslagning till nytt laga skifte af två eller flere vid laga skifte förut utbrutna hemmansdelar eller vid egoutbyte, hvarvid förut upprättad karta användes, och således endast lösen för konceptkartan utgöres af delegarne, särskild ersättning för den publika renovationen betalas af delegerne?”

Utan diskussion bifölls tredje utskottets förslag, hvilket lydde sålunda: ”utskottet, som finner, att enligt gällande lag ersättning härför af landtmätaren icke rätteligen kan erhållas, och att detta förhållande är synnerligen obilligt och för landtmätarne betungande, föreslår, att mötet hos Kongl. Lantmäteristyrelsen gör hemställan derom, att Kongl. Styrelse ville taga denna fråga under pröfning och behandling.”

Rörande denna fråga ordade en del mötesdeltagare hvarpå samtliga enades om att debitera vederbörande delegare arfvode för publik renovation, der nymäting ej egt rum.

 

  • 7.

På förslag af Komm. Landtmätare Clausén beslöts, att i hvarje protokoll skulle intagas ett kortfattat sammandrag af hvad hvarje talare yttrat i de olika frågorna, äfvensom att föreningens protokoll skulle inbindas.

 

  • 8.

Sedan föreningens Ordförande C. A. Sjöberg tillkännagifvit att han under året komme att afflytta från länet och hemställt, att annan Ordförande för löpande året måtte utses, valdes till föreningens styrelse, såsom ordförande Komm. Landtmätaren H. K. Brändström och såsom ledamöter Komm. Landtmätare H. B. Lysell och v. Komm. Landtmätaren L. K. Brännström samt till dessas suppleanter v. Komm. Landtmätaren E. Leander och Lantm. Auskultanten M. Jungqvist.

 

  • 9.

Till sekreterare valdes H. B. Lysell och till skattmästare L. K. Brännström.

 

  • 10.

Ett af Lysell väckt förslag, att mötet skulle välja suppleant för sekreteraren, afslogs enhälligt såsom icke föreskrifvet i stadgarna.

 

  • 11.

Till revisorer att granska föreningens räkenskaper valdes M. W. Huss och K. I Grubbström med K.O. Svensson som suppleant.

 

  • 12.

Beslöts att utdela följande gratifikationer.

Till fröken Agata Burman

Till Fru Augusta Hollström

Till Fröken J. Wibell

Till Fru Malla Orstadius

25 kr

25 kr

25 kr

25 kr

Summa 100 kr

 

hvilka belopp skulle tillställas, de tre förstnämnda vid jultiden, men den sistnämnde redan vid påsktiden.

 

  • 13.

Ordförande aftackade mötesdeltagarna

 

In fidem

Karl Svensson

Justeras:

H.K.Brändström

 

Bilaga A till Norrbottens läns lantmäteriförenings protokoll den 26 februari 1904

”Uti en den 20 mars 1903 i Piteå dagtecknad och till styrelsen för Norrbottens läns landtmäteriförening ingifven skrifvelse hafva, bland andra, Herrar Hj. Grape, Ernst Sandström, Hj. Lundblad, Ernst Clausén, E. L. Hollström och H. B. Lysell angifvit, bland andra undertecknad, för det jag skulle i strid med öfverenskommelsen den 21 Februari 1896 i ett kändt fall erbjudit mig betala viss procent af arvodet för erhållande af därvid angifven förrättning och på detta sätt enligt bemälde Herrars uppfattning öfverträdt omförmälda öfverenskommelse.

Uti förenämnda skriftliga angifvelser anföres, bland annat,

   att då det vid olika tillfällen kommit till angifvarnas kännedom, att det inom föreningen funnes medlemmar, hvilka på ett sätt, som på det högsta måtte ogillas, sökte skaffa sig förrättningar, hade undertecknarne, hvilka ansågo beskrifvet tillvägagångssätt innebära en stor fara ej mindre för föreningen och dess ändamål än äfven för den sammanhållning och den goda kamratanda, som för medlemmarne borde utgöra lifsvillkor, ansett sig böra göra berörda framställning, att enligt de ”fakta”, hvarpå den gjorda anmälan grundade sig, jag i ett af angifvarna kändt fall mundtligen erbjudit mig betala viss procent för angifven förrättning,

   att om dylikt tillåtes, ackordsförbudet vore utan betydelse,

   att de angifna förhållandena sannerligen icke bidroge till att öka landtmätarnes anseende,

att förhållanden mellan landtmätarne äfven i afseende å sätten för förrättningars anskaffande afsevärt förbättrats, sedan öfverenskommelsen den 21 Februari 1896 kommit till stånd, och en viss trygghet, som kraftigt bort bidraga till inre sammanhållning och enighet, otvifvelaktigt gjort sig gällande, men att då de ”fakta” som otvetydigt tala för att denna trygghet hotade att blifva rubbad,  gång efter annan visat, att de angifna Herrarnes oförsynta och om total brist på hänsyn till sina  tjänstekamrater vittnande åtgärder bure frukt öfriga landtmätare till skada, hade angifvarne ansett sig ej med tystnad kunna förbigå förhållanden, som för deras framtid ovillkorligen komme att blifva ödesdigra,

   att, därest angifna förhållanden komme att fortfara, angifvarne i sin mån komme att göra allt för att motarbeta en sådan osund och ohederlig konkurrens bland annat genom att för allmänheten öppet omtala det lumpna sätt, hvarpå de angifna Herrarne skaffade sig arbeten, samt att jag sålunda på bekostnad af mina tjänstekamrater hade sökt skaffa mig arbeten, på sätt relaterats, hvilket ovillkorligen måste hafva en föreningens ändamål motsatt verkan samt alstra misstroende mellan kamraterna, liknöjdhet för kårens anseende och ekonomisk förlust för dess medlemmar.

Ofvan relaterade angifvelseskrift kom mig tillhanda i Stockholm vid tiden för 1 April.

Den första känsla den uppväckte var helt naturligt förtrytelse,  men sedan, och då jag sammanställde dess innehåll med allt hvad jag hade mig bekant om sätten för förrättningars anskaffande i allmänhet inom länet, förbyttes förtrytelsen i vämjelse, förenad med tanke på att svara med samma mynt och angifva allt hvad jag hört och erfarit om än den ene och än den andre föreningsmedlemmens tillvägagångssätt.

Min tid var emellertid strängt upptagen och vämjelsen förbyttes så småningom i en föraktlig medömkan, som kom angifvelsen att hamna i papperskorgen.

Vid enskildt sammanträffande med en del kamrater på länets landtmäterikontor i Luleå i slutet af April eller början af Maj månad 1903 tog sig min uppfattning uttryck uti en symbolingterjektion, som icke kan i skrift uttryckas, på samma gång jag förklarade, att jag icke visste mig hafva på något sätt trädt nämnda öfverenskommelse för nära.

Det enda jag visste med mig var ett samtal, som jag vid sammanträffande på resa med namngifven person under säregna förhållanden haft. För innehållet af detta samtal redogjorde jag, alldenstund jag antog, att detsamma möjligen af illvilliga personer hade kunnat misstolkas, men tillade bestämt, att dess verkliga innebörd, helst i beaktande af de förhållanden, hvarunder det fördes, och de gamla förbindelserna personerna emellan, icke var sådant, att öfverenskommelsen af den 21 Februari 1896 af detsamma på något sätt berördes.

Någon vidare förklaring meddelade jag vid samma tillfälle mig icke ämna angifva. En sådan skulle nämligen komma att kräfva tid, hvaraf jag icke hade något öfverflöd. Frågan har emellertid nu kommit i ett nytt skede, sedan vederbörande angifvare ändtligen uti en den 27 januari dagtecknad skrifvelse inkommit med påminnelser och därvid framlagt de ”fakta”, hvarpå de stödde sina påståenden.

Härvid vill jag först rikta en erinran mot det långa dröjsmålet, och uppgiften att v. Kommissionslandtmätaren Svedbergs förklaringsskrift  kommit angifvarne till del först sedan några af dem afrest till sina sommararbeten förefaller egendomligt i betraktande däraf, att såväl Svedbergs som v. Kommissionslandtmätaren Grubbströms förklaringar funnos tillgängliga samtidigt vid ofvanberörda sammanträffande på länets landtmäterikontor,  och därför synes mig antagligt, att de äfven samtidigt kommit vederbörande tillhanda.

Beträffande härefter ”de fakta” hvarpå angifvarne stödt sina påståenden, synas mig detta något egendomligt.

Hvad först angår ”de fakta”, hvarpå angifvelsen mot Grubbström var baserad, har det endast befunnits vara ”ett faktum”, bestående af en muntlig uppgift utaf en av dem känd ordentlig, samvetsgrann och väl aktad persons ord ingen haft anledning betvifla. Den samvetsgranna personens uppgift har emellertid befunnits oriktig, och man får så stå undrande och spörjande om huru det tillgått vid uppgiftens afgifvande och huru förhållandena därvid gestalta sig.

Der kan invändas, att jag ej kan visa något uppdrag att föra Grubbströms talan och därför icke har att yttra mig härutinnan, men har jag likvisst ansett mig både kunna och böra vidröra frågan, då samma förhållande i afseende på mig inträffat, nämligen att angifvarna riktat mot mig en anklagelse, som därest den bevisades vara sann, vore för mitt goda namn och rykte förklenligt och för min utkomstmöjlighet synnerligen farlig, utan att de vid tiden för anklagelsens framställande haft bevis i händer.

Den tvingande brådska, som vederbörande uti påminnelseskriften sökt förebära, torde icke kunna anses tillräcklig för att försvara deras handlingssätt, och torde motiven till detsamma, såsom jag framdeles skall visa,  böra sökas uti helt andra bevekelsegrunder än månheten om kårens anseende och den goda kamratandans utveckling.

Oaktadt angifvarne nu haft till sitt förfogande tre fjärdedels år, och ehuru jag gifvit dem anvisning åt hvilket håll deras undersökningar skulle rikta sig, hafva de likväl gent emot mig icke kunnat prestera annat än ett den 7 April dagtecknadt af länsmannen i Piteå södra distrikt afgifvet intyg, ”att han erfarit, att jag påstått mig, om ett visst uppgifvet laga skifte komme till stånd, kunna afstå 5 % af arvodet för detsamma”.

Härvid torde genast böra observeras, att enligt intygets ordalydelse icke framgår till hvem jag gifvit det anbud, hvarom ifrågavarande intyg förmäler. Enligt vanlig rättsuppfattning samt för öfrigt sundt förnuft och sakens egen natur förutsätter emellertid ett dylikt anbud, att det riktas till någon bestämd person, ty eljest kan icke något anbud anses föreligga,  och då Nordström var den, med hvilken det samtal, hvarå detta intyg syftar, förts, och han icke kunnat, ehuru helt visst därtill ifrigt uppmmanad, påstå, att han fattat utsagan såsom varande ett till honom riktadt  anbud att för uppgifven procent  anskaffa det därvid nämnde laga skiftet, eller någon annan icke varit vid tillfället närvarande, som kunde anse, att yttrandet innebure ett anbud till honom, torde vara ännu tydligare, att ifrågavarande yttrande icke alls inneburit något anbud.

Jag skulle allt för mycket bedraga mig på den klarseende blicken hos angifvarne och än mer hos dem, som undertecknat påminnelseskriften, därest jag skulle antaga, att icke äfven de insett, att det omhandlade intyget icke utgjorde något bevis för den anklagelse, som riktats mot mig.

Såsom en deras första yttring af den sammanhållning och goda kamratanda, hvarför angifvarne tyckas hafva velat göra sig till målsmän, anser jag mig därför haft rätt att fordra, att de, då de icke kunnat styrka sin anklagelse, tagit tillbaka densamma och sökt lämna mig den upprättelse, som varit möjlig.

I stället hafva de avdokatoriskt sökt gifva merberörda intyg en för mig så ofördelaktig tolkning som möjligt och fasthållit vid att jag enligt deras åsikt brutit öfverenskommelsen af den 21 Februari 1896.

Hvilken tolkning, som rätteligen bör gifvas ifrågavarande intyg, behöfver man emellertid dess bättre numera icke sväfva i okunnighet om, ty länsman Nordström har på framställning af mig utfärdat en förklaring af merberörda intyg och de omständigheter, hvarunder det tillkommit, hvilken förklaringsskrift är af följande lydelse:

”Sedan undertecknad efter enträgen begäran af Kommissionslandmätaren Ernst Sandström, den 7 April 1903 utfärdat ett intyg af innehåll, att jag erfarit, det vice  Kommissionslandtmätaren Johan Hamrin påstått sig om ett viss uppgifvet laga skifte komme till stånd, kunna afstå 5 % af arvodet för detsamma, men numera kommit till min kännedom, att förenämnda intyg gifvits en betydelse, som icke alls  dermed varit afsedd, och ej heller framgår af dess ordalydelse, får jag härmed för rätt förståelse afgifva följande berättelse öfver det samtal, hvarå samma intyg grundar sig och syftar.

Vid en längre tjänsteresa hösten 1901 i sällskap med v. Komm. Landtm. J. Hamrin kom vid ett tillfälle frågan om den lifliga skiftesverksamhet, som utvecklats inom Gellivare socken, helt naturligt på tal, och dervid framgick, att endast ett färre antal byar vid den tiden återstode oskiftade. De större af dessa byar nämndes och däribland äfven Moskojärvi by. I sammanhang härmed kom samtalet också att röra sig om sättet för skiftesförrättningars anskaffande och att dervid ofta ganska egendomliga förhållande gjorde sig gällande samt såsom bevis härför, att fall inträffat, enligt hvad som berättats inom Jockmocks socken, då landtmätare erbjudit ända till 5 % af arfvodet för förrättningen såsom ersättning för dess anskaffning. På samma gång som vi häröfver uttryckte vår förvåning, yttrade emellertid Kommissionlandtmätaren Hamrin, att han för sin del ansåge otänkbart, att dylika fall kunde uppvisas och gjorde i sammanhang härmed en beräkning med Moskojärvi som exempel på, hvad en dylik provision kunde inbringa. Något vidare förekom vid ifrågavarande tillfälle icke.

Emellertid har jag, på sätt som jag nu icke kan erinra mig, erfarit, att delegarne inom Moskojärvi by träffat öfverenskommelse att icke framkalla något laga skifte inom byn.

Wid enskildt samkväm hos Kommissionslandtmätaren Ernst Sandström omnämnde jag nu omförmälda förhållanden, och kom jag dervid  icke att tänka på annat än att jämväl sistnämnda uppgift lemnats af Hamrin; och torde detta hafva bidragit till den vilseledande betydelse som tillagts det flygtiga samtalet, som vid tillfället fördes.

Detta inträffade under mars månad, och den 7 April erhöll jag besök af Sandström, som meddelade, att han på grund af förestående samtal angifvit Hamrin för att hafva erbjudit 5 %  af arvodet för erhållande af skifte å Moskojärvi by och anhöll, att jag skulle styrka befogenheten af hans angifvelse genom ett intyg, utan hvilket han sjelf kunde få stort obehag af sin angifvelse, hvarför jag slutligen förmåddes afgifva ifrågavarande intyg.

På samma gång som jag inlägger min bestämda protest mot det sätt, hvarpå intyget ifråga användts, och den tolkning, som gifvits detsamma, tillåter jag mig af denna anledning att återkalla intyget; och får jag desslikes på heder och samvete intyga, att Hamrin aldrig till mig gjort något anbud om ersättning i någon som helst form för anskaffande af förordnande på skifte rörande hvarken Moskojärvi by eller någon annan förrättning.

Piteå den 15 februari 1904. S. Nordström”

Häraf torde tydligen framgå, att Kommissionslandtmätaren Ernst Sandstrlöm mot bättre vetande af illvilja och i uppsåt att skada anstiftat ifrågavarande angifvelse. På grund af landtmäterikårens organisation är äfven tydligt, att detta skett i hopp att rika sig själf, d.v.s för egen vinings skull.

Herrar Hj. Grape, Hj.Lundblad, Ernst Clausén, E. L. Hollström, Seth Lindström, I. Bexelius, Johan Clausén, Sune Frigell, O. A. Bergström och H. B. Lysell, som undertecknat angifvelseskriften, hafva i mer eller mindre mån varit delaktiga uti Sandströms tilltag.

Slutligen har denna angifvelse af kamrater i uppenbart konkurrenssyfte användts för att nedsätta mitt anseende såväl i landsorden hos jordägare i länet som hos högst-stående förmän.

Jag gör nu vederbörande ansvariga för hvad som skett, och då jag sammanställer detta med hvad uti angifvelseskriften anförts, finner jag att dylika tillvägagångssätt innebär en stor fara ej mindre för föreningen och dess ändamål än äfven för den sammanhållning och goda kamratanda, som för medlemmarne  borde utgöra ett lifsvillkor, att desamma sannerligen icke bidraga till att öka landtmätarnes anseende,

att desamma måste betraktas såsom minst sagt oförsynta och vittnade om total brist på hänsyn till tjänstekamtarer,

   att desamma för allas vår framtid kunna blifva ödesdigra.

att jag nödgas göra allt för att motarbeta en sådan osund och ohederlig konkurrens, bland annat genom att för allmänheten omtala det lumpna sätt, hvarpå man sökt och äfven delvis lyckats skada mig, för att därigenom på min bekostnad lättare komma åt förrättningar. Hvilket ovillkorligen måste hafva en föreningens ändamål motsatt verkan, samt  alstra misstro mellan kamrater, liknöjdhet för kårens anseende och ekonomisk förlust för dess medlemmar.

För hvad som skett fordrar jag helt naturligt fullständig upprättelse.

För att äfven själf därtill bidraga och för att hafva en utgångspunkt i händelse den ej frivillígt lämnas, utlofvar jag härmed 1000 kronor till den af föreningens Herrar ledamöter, som kan leda i bevis, att jag med delägare eller utomstående träffat något aftal om nedsättning eller afstående af någon del eller procent af mig tillkommande arfvode för förrättningar, vare sig för dylikas bekommande eller för att genom nedsättning af arfvodet för redan verkställd förrättning åtkomna annan.

Detta anbud står hvar och en föreningens ledamöter öppet att begagna sig af intill den 1 juni innevarande år.

Den gjorda hemställan, att jag hädanefter ej ville göra några som helst medgifvanden eller ebjudanden af den beskaffenhet, som ofvan omförmälts, lämnar jag utan afseende.

Hvad slutligen kamratförhållandena inom länet angår vore nog därom mycket säga, särskildt har jag om dem för egen del en rik och mycket skiftande erfarenhet, men jag skall uppskjuta att orda härom i afvaktan på ett personligt sammanträffande med ett större antal af föreningens ledamöter.

Luleå den 19 februari 1904

Joh. Hamrin

 

Årsmötet 1903

Protokoll, hållet vid Norrbottens läns landtmäteriföreningens ordinarie årsmöte i Luleå den 26. februari 1903

Närvarande: Förstelandtmätaren C. A. Sjöberg, Komissionslandtmätarne H. K. Brändström, G. Hollström,  vice kommissionslandtmätarne E. A. Clausén, J. A. Englund, P. Svedberg och L. K. Brännström, landtmäteriauskultanterne T. Vestergren, O. A. Bergström och M. Jungqvist samt undertecknad sekreterare.

Förstelandtmätaren C. A. Sjöberg öppnade mötet och omnämnde, att sedan senaste årsmötet hade hedersledamoten i föreningen, f.d. afvittringslandtmätaren Joh. Norberg aflidit och efterlämnat en donation till förmån för landtmätarne i Norrbotten, som visserligen icke nu, men framdeles, kommer landtmätarne tillgodo.

Att leda mötets förhandlingar utsågs enhälligt Förstelandtmätaren C. A. Sjöberg.

  • 1.Protokoll från senaste årsmöte upplästes och godkändes.
  • 2.Föreningens räkenskaper, som på grund av revisorns B. A. Wikbergs och revisorsuppleantens A. Alsterlunds frånvaro, endast blivit granskade och underskrivna av revisorn L. K. Brännström, godkändes och beviljades skattmästaren decharge.
  • 3.Frågan N:o 4 å föredragningslistan föredrogs och efter en kortare diskussion beslöt mötet uttala som sin åsikt, att delägarne borde påföras betalningen för den publika renovationen.

Ordföranden upplyste att han kommer att väcka samma fråga å kommande allmänna lantmätaremöte i Stockholm detta år.

  • 4.vice Komm. Landtmätaren E. A. Clausén väckte förslag om att slopa decimeterkolumnerna i ego- och delningsbeskrifningarne, då han ansåg dem obehövliga och värdelösa och ej inverka på delningsresultatet.

Samliga mötesdeltagare uttalade sig för det praktiska i att utesluta nämnde kolumn, men beslöt att samma fråga skulle vid det kommande allmänna lantmätaremötet i Stockholm d.å. av Herr Ordföranden å föreningens vägnar väckas.

  • 5.  Upplästes an afskrift af f.d. afvittringslandtmätaren J. Nordbergs testamente i de delar, som det berörde landtmätarnes enkor och barn, och beslöts, att denna afskrift skulle biläggas landtmäteriföreningens handlingar (bil. A)
  • 6.  v.  Komm.landtmätaren P. Svedberg väckte följande fråga: ”Kan man vid hemmansklyfning använda gammal karta och godkänna denna, utan att hafva gjort undersökning på marken?”  Efter något ordande beslöts att den förda diskussionen skulle få utgöra svar på frågan.
  • 7.  Af Komm.landtmätaren H. K. Brändström väcktes följande frågor: ”När skall arfvodesräkningen aflemnas, då man enligt 47 § S.S. uppgått gränserna för upplandingsängar, bör detta ske vid förrättningens afslutande eller då karta och handlingar till delegarne utlemnas? Skall landtmätaren, vid aflemnandet af karta och handlingar, göra en särskild resa till förrättningsstället och tillställa delegarne detta, eller äro delegarne sjelfva skyldiga att afhämta karta och handlingar?”

I anledning häraf utspann sig en längre diskussion der olika meningar gjorde sig gällande, men slöts, att mötet ej direkt skulle uttala sig i frågan, utan skulle den förda diskussionen få utgöra svar på densamma.

  • 8.  Herr Ordförande upplyste, att ej något åtgjorts den i § 5 af protokollet för förra årsmötet omnämnda frågan, utan ansåg han det lämpligt att underställa frågan kommande allmänna landtmätarmöte i Stockholm, hvilket godkändes.
  • 9.  vice Komm. Landtmätaren L. Brännström hemställde, att mötet måtte diskutera frågan ”På hvilket sätt ställe i dagboken skulle sådan dagar föras, som använts för upprättande af häfdeförteckning?

Som princip gillades, att dylika dagar fördes i specialförteckningens fjärde kolumn.

  • 10.Till föreningens Styrelse valdes Herrar C. A. Sjöberg, H. K. Brändström och L. K. Brännström med H. B. Lysell och M. Jungquist som suppleanter. Till skattmästare omvaldes C. A. Sjöberg och till sekreterare K. O. Swensson.
  • 11.Till revisorer att granska föreningens räkenskaper valdes B. A. Vikberg och J. A. Englund med K. O. Svensson som suppleant.
  • 12.Följande gratifikationer beslöts att utdelas, nemligen

till Fröken Agata Burman 25 kronor

till Fru Augusta Hollström 25 kronor

och till fru J. Wibell 25 kronor

eller tillsammans 75 kronor, hvilka belopp skulle genom Herr Ordföranden vid jultid tillställas dem.

  • 13.Herr Ordförande upplöste härpå mötet med ett tack till mötesdeltagarne för ett flitigt deltagande i diskussionen, hvarpå Komm.landtmätaren G. Hollström hembar, till Herr ordförande, de närvarandes tack för det utmärkta sätt på hvilket förhandlingarna ledts.

Å landtmäteriföreningens vägnar

C A Sjöberg/Karl Swensson

Årsmötet 1902

Protokoll hållet vid Norrbottens läns landtmäteriförenings ordinarie årsmöte i Luleå den 26 Februari 1902.

 

Närvarande: Förstelandtmätaren C. A. Sjöberg, Kommissionslandtmätarne H K Brändström, Hj. Lundblad, Hj Grape och Ernst Sandström, vice Komm.landtmätarne M V Huss, B A Wikberg, E A Clausén,  L K Brännström, K Grubbström och P Svedberg samt Landtmäteriauskultanterne O A Bergström, M Jungqvist, Seth Lindström samt undertecknad vid protokollet.

 

  • 1.   Protokollen för senaste årsmötet och extra sammanträdet den 8 Januari d.å. upplästes och godkändes

 

  • 2.   Årets räkenskaper, som af revisorerna granskats, upplästes och beviljades skattmästaren decharge.

 

  • 3.   Med anledning af de till herr ordföranden vid senaste årsmötet  lemnade uppdraget, att hos Kongl. Landtmäteri Styrelsen  efterhöra,  huruvida landtmätare, vid beräkningen af lösen för karta, upprättad i  flera delar, egde rätt, att för första arket i hvarje kartedel debitera 3 kronor, eller om bestämmelsen i 12 § 1. mom. af gällande landtmäteritaxa endast gällde första arket i första kartadelen, så hade Herr Ordföranden hos berörda styrelse gjort förfrågan huru man i meromnämnde fall borde förfara och fått den upplysningen, att landtmätare egde rätt debitera,  icke allenast 3 kr. för första arket i första kartadelen, utan 3 kr. äfven för första arket i alla efterföljande kartadelar.

Äfven hade Herr Ordföranden vid samma tillfälle gjort förfrågan hos Styrelsen om rätta sättet för debitering af lösen för rågångskarta, som innehåller rågångar affattade i flera olika skalor. Härpå hade lemnats det svar, att man för hvarje skala egde rätt debitera särskildt, så att 1:a, 2:a och 3:e km för varje olika skala skulle få högre pris än de efterföljande.

 

  • 4.   Landtmäteriauskultanterne O Hellegren och S Frigell samt landtmäterielverna I Leander och G Frigell anmälde sig till inträde i föreningen.

 

  • 5.   Komm.landtmätaren Hj. Grape framställde till diskussion frågan, om man ej borde söka vidta några åtgärder för att slippa summera arealen i häfdeförteckningen, alldenstund den vore helt och hållet obehöflig och borde uteslutas.

Herr Ordföranden trodde för sin del icke att frågan skulle vinna gehör hos Landtmäteristyrelsen.

Herr Grape hemställde då till Herr ordföranden, huruvida icke de respektive landtmätarnes häfdeförteckningar ändå kunde godkännas äfven om icke Styrelsen gifvit sitt medgifvande till all lemna arealerna osummerade.

Herr ordföranden föreslog att frågan  skulle få hvila tills vidare, och skulle han i Stockholm diskutera frågan tillsammans med medlemmarne i taxekomitén, hvilket förslag blef mötets beslut.

 

  • 6.  v. Komm. landtmätaren P. Svedberg väckte frågan om huruvida det icke ansågs lämpligare, att länsstyrelsen borde rättvist och jemt fördela alla landtmäteriförordnanden emellan landmätarne oberoende hvem ansökan gällde.
  1. Komm. landtmätaren Grubbström trodde att mycket vore vunnet, om blott sådana förrättningar fördelades emellan de landtmätare, som vore i behof af arbete, som sökts på ojäfvig eller t.ex. flere landtmätare.

Herr Grape ansåg att en del af de landtmätare ovillkorligen skulle ha det, som blifvit ifrågasatt.

Herr Grubbström invände häremot, att en alldeles utomstående borde erhålla ett dylikt förordnande.

Sedan ytterligare något ordats i frågan beslöts att den förda diskussionen skulle få utgöra svar på densamma.

 

  • 7.   Komm. landtmätaren Hj Lundblad framställde till diskussion följande fråga: Kan vid afvittring utstakad och enligt 30 § afvittringsstadgan laga kraftvunnen rågång, som vid laga skifte befinnes ej öfverensstämma med laga kraftvunnen afvittringskarta, ändras med stöd af 47 § skiftesstadgan.

Som orsak till den framställda frågan bad Herr Lundblad få nämna den omständigheten, att han nyss uti Jockmocks socken haft ett skifte, och då skifteslagets område efter uppmätningen ej visade sig öfverensstämma med  den fastställda afvittringskartan, han, med stöd af 47 § i skiftesstadgan uppgått rågångarne i enlighet med afvittringskartan, och efter besvärstidens utgång insändt karta och handlingar till H.R. för att erhålla bevis om att rågångsutstakningen vunnit laga kraft, men erhöll härpå följande utslag: ”Sedan handlingarna föredragits beslöt Häradsrätten, att, som den vid afvittringen  gjorda utstakningen af ifrågavarande rågång vunne laga kraft i den ordning, som vore stadgad 30 § afvittringsstadgan, handlingarne skulle utan något laga kraftbevis återsändas till landtmätaren”.

Sedan åtskilliga talare yttrat sig beslöts att den förda diskussionen skulle få utgöra svar på frågan.

 

  • 8.   Sedan v. Komm. landtmätaren E A Clausén väckt följande fråga: ”Om huru man vid utpålning af ströängar skulle förfara, om utpålningen skulle ske i öfverensstämmelse med afvittringskartan, och för den händelse karta befunnes oriktig, man ändock måste lägga kartan till grund för utstakningen, och derigenom inom ströängens gränser, kunna erhålla värdefullare skogsmark som tallhedar o.d., eller om endast arealen skulle vara den bestämmande, så att ängen borde utstakas der det verkligen vore äng, beslöts efter en kortare diskussion, att den förda diskussionen skulle få utgöra svar på frågan.

 

  • 9.   Förutvarande styrelse och supleanter omvaldes äfvensom skattmästare och sekreterare. Till revisorer valdes L K Brännström och B A Wikberg samt till supleant K Grubbström.

 

  • 10.   I enlighet med föregående år beslöt mötet att utdela följande gratifikationer, nemligen:

till fröknarna Burman i Råneå    40 kr

till fröken K Wibell                    25 kr

till fru Augusta Hollström           25 kr

tillsammans           90 kr

hvilka belopp före jultiden skulle tillsändas dem.

 

  • 11.   På särskilt väckt förslag beslöts, att till Fru M Orstadius i Boden utdela 50 kronor och till Fru Ulfhjelm 25 kr, dock att dessa besopp skulle omedelbart tillställas dem.

 

  • 12. Som intet vidare föekom afslutades mötet.

 

År och dag som ovan

Å landtmäteriföreningens vägnar

C A Sjöberg/Karl Swensson

 

Extra sammanträde 1902

 

Protokoll hållet vid Norrbottens läns landtmäteriförenings extra sammanträde den 8 januari 1902

 

Närvarande: Förstelandtmätaren C.A.Sjöberg, Komissionslandtmätaren H.B.Lysell, vice kommissionslandtmätarne L.K.Brännström, K.Grubbström, P.Svedberg samt landtmäteriauskultanterne Aug.Englund, O.A.Bergström, Mercy Jungqvist och undertecknad vid protokollet.

Herr Förstelandtmätaren hälsade de närvarande mötesdeltagarna välkomna, varefter han valdes att såsom ordförande leda mötets förhandlingar.

 

  • 1.  v Kommissionslandtmätarne Johan Hamrin jemte landtmäteriauskultanten Ture Westergren anmälde sig till inträde i föreningen.

 

  • 2.   Herr ordföranden bad få upplysa, att, som Kongl. Maj:t bemyndigat Kongl. Landtmäteristyrelsen att inkalla fyra landtmätare för att i samråd med dessa utarbeta och inkomma med ett motiveradt förslag till revision af landtmäteritaxan, föreningens styrelse ansett sig böra utlysa detta extra sammanträde, på det att  landtmätarne i länet måtte få diskutera frågan, och anhöll Herr Ordföranden särskildt, att hvar och en måtte påpeka de ställen i taxan, som borde blifva i främsta rummet föremål för revision.

 

  • 3.   Första frågan, som gjordes till föremål för diskussion var, ”om mätningsarfvodet kan anses för lågt och sättet att uträkna detsamma för inveckladt.”

Herr Ordföranden bad att få uttala som sin åsigt, att beräkningen af mätningsarfvodet borde framförallt omändras och förenklas, hvilken åsigt  alla mötesdeltagarne vore ense om.

Frågan var nu att finna en lämplig metod, som visade sig uppfylla alla de anspråk, som sattes på densamma.

Herr Ordföranden hade upprättat en tablå öfver huru arfvodet ställde sig nu, och, hvad det kostade per figur efter areelt ar enligt tabell I, och påvisades huru man kunde gå vissa genvägar och dock erhålla samma resultat som efter den metod taxan anger, dock hade detta förslag den olägenheten med sig, att man måste indela figurerna efter arealen i vissa klasser såsom förut.

Komm. landtmätaren Lysell framlämnade ett förslag att uträkna samtliga arfvoden  genom några uppkonstruerade formler, men sedan det genom särskilda försök utrönts, att arfvodet för mindre förrättningar med mindre figurer visserligen visade tendens att höjas något, men för större förrättningar med större figurer återigen sänktes i så hög grad, att man komme att få vidkännas en afsevärd sänkning i stället för en förhöjning, så vore nog förslaget, i den form det för närvarande befann sig, ej att förorda, och dessutom hystes vissa betänkligheter vis à vis nödvändigheten att nödgas använda qvadratrötter.

Herr Ordförande uttalade sig emot stadgandet, att mätning i skogsskalan skall medföra en så stor sänkning i arfvodet som af en femtedel, då man ju i alla fall måste passera fram öfver marken, och den egentliga lindringen blott bestod i att konceptkartan och den publica renovationen till omfånget blef mindre, samt att delningsarbetet i någon mån vore lättare, äfvenså borde, vid arfvodets beräkning, de ängar, som äro belägna i skogsmarken, men ej särskilt inhägnade, betraktas som inrösningsjord och ej som nu är fallet, som afrösningsjord, och i synnerhet som det i samband med mätningsarfvodet stående graderingsarfvodet äfven lider genom detta utbyte från inrösningsjord till afrösningsjord, ty näppeligen är någon landtmätare mindre noggrann då det gäller graderingen af en äng, som ligger en bit från den odlade delen af byområdet som den hvilken ligger i samband med detsamma; och dessutom äro dessa, å skogsmarken belägna  ängar, mer eller mindre hinderliga vid skiftesläggningen och kunna mången gång förhindra en formlig sådan, hvarigenom delningsarbetet i viss mån försvåras.

Efter en kortare diskussion beslöt mötet uttala som sin åsigt, att sänkningen af arvodet för mätning i skogsskalan borde vara betydligt  mindre än nu är stadgadt, samt att all mark, som tagits som inrösningsjord, borde vara för sig och ej blandas med afrösingsjorden vid arfvodesberäkningen.

 

  • 4.   Frågan om arfvodet för gradering föredrogs. Sedan åtskilliga yttrat sig i frågan enades samliga om, att arfvodet för gradering bör höjas och stå i samband med mätningsarfvodet och utgå med minst en tredjedel af detsamma.

 

  • 5.   Föredrogs frågan om arfvode för uträkning och med detsamma likställda arfvodet för kopior af kartan.

Herr ordförande ansåg dessa arfvoden vara de klenaste i hela taxan, samt föreslog, att arfvodet borde utgå minst i banko, i vilket förslag all instämde.

 

  • 6.   Föredrogs frågan om delningsarfvodet, hvilket ansågs bra med  den förändring, att något afdrag, då egolotterna äro blott 2 eller 3, ej bör förekomma.

 

  • 7. Föredrogs frågan om arfvoden för utstakning och rörläggning.

Efter något ordande hyllades den åsigten, att skillnaden på arfvodet för utstakning i skoglös och skogbeväxt mark borde vara mindre än nu är fallet eller helt och hållet bortfalla, då det visat sig minst lika svårt att få en linie rätt fram då marken är skoglös, men mycket kuperad, som om den varit jemn och beväxt med någon skog, och dessutom då man mycket ofta vid utstakningar i inägorna möter byggnader, torde framdragandet af linien vara lika svårt, minst sagdt, som om marken varit befriad från ofvannämnda föremål och i stället skogbeväxt.

Herr Hamrin framhöll önskvärdheten af skärpta bestämmelse vis à vis rågångars rörläggning och i följd deraf ett bättre arfode för rörläggningen.

 

  • 8.   Härpå föredrogs frågan om dagarfvodet, hvilket ansågs onaturligt förlågt och borde höjas med minst 50 %, dock borde det göras skilnad på dagarfvodet för utarbeten och inarbeten, och framhölls som exempel hurudan proportionen är vid afvittringen, der dagarfvodet för arbeten hemmet utgår med 8 kronor  och i arbetsstationerna med 15 kronor.

Herr Hamrin framhöll för sin del, att bestämmandet af dagarvodet borde tillgå på följande vis: ”Ett minimum antal arbetsdagar bestämmes per år, med hänsyn taget till en kortare ferietid som andra likställa tjenstemän åtnjuta,  utan afdrag af någon lön, och sedan bestämmes en minimilön, som kan tas ganska hög, alldenstund vårt arbete sker omkring en tredjedel af året ute på fältet och man då är beroende af väder och vind och ej har någon ersättning om särdeles ogynnsamma väderleksförhållanden inträffa, och sedan genom att dividera denna minimilön med antalet aflönade tjenstedagar skulle man erhålla ett lämpligt arfvode för arbeten efter dagberäkning”.

Af några förordades en timpenning exempelvis 2 kronor,  alldenstund arbetstiden kan vara ganska olika, och det ansågs svårt att afgöra huru många timmar man borde arbeta för att ha uppfyllt ett dagarfvode.

 

  • 9.   Mötet uttalade sig för en förhöjning af arfvodet för upprättandet af hävdeförteckning, alldenstund densamma i regel blott omfattar inägorna.

 

  • 10.   Upplystes, att det praktiserades inom ett och annat län den metoden, att man tog betalt för den tid, som åtgår, vid mätning och gradering, för att färdas emellan de s.k. ströängarne och föreslogs att exemplet äfven borde följas inom detta län.

 

  • 11.   Herr Lysell påpekade, hurusom landtmätarne här på länet onekligen ginge miste om  en rätt afsevärd inkomst genom att ej verkställa ståndskogsbesigtning,. utan låta skogstjenstemännen få detta på sin lott, och framhöll som exempel huru en landtmätare på Jämtlands län under den sistförflutna sommaren förtjenat på ståndskogsuppräkning, genom acord, cirka 30.000 kronor, och hemställde huruvida det icke vore lämpligt, att vid den kommande revisionen af taxan tänka äfven härpå,  så att man finge ett visst arfvode per träd för uppräkningen, dock med den bestämmelsen, att den lägsta dimensionen betstämdes.

 

  • 12.   Herr Hamrin föreslog, att en viss procent af hela arfvodet för en förrättning borde utgå utöfver hvad som är stadgat,  för att alla de extra arbeten, som vidlåda en förrättning, t.ex. publika renovationer, öfversändandet af fastställelse och mottagandet efteråt samt den statliga redovisningen m.m.

 

  • 13.   Herr Ordföranden framhöll huru oegentligt det var, att man ej egde rätt debitera mera än en resa per år  å hvarje förrättning, då man för att sköta sina förrättningar ordentligt, ibland kunde få göra ända till tre resor under året till samma förrättningsställe, och uttalade önskvärdheten af, att denna bestämmelse ändrades derhän, att, där så oundgängligen erfordrades, flere reseersättningar kunde erhållas per år till samma förrättningsställe.

Herr Hamrin instämde och påpekade dessutom, att, om man hade förrättning flera mil från landsvägen som t.ex. Lysell, reseersättningen icke räckte tillnärmelsevis till för att betala alla de bärare,  som erfordrades för transport af saker, och ändock fick man gå sjelf.

Herr Lysell upplyste, att ett nytt resereglemente vore utarbetat, och, om det blefve antaget, vår sak derigenom icke förbättrades, utan tvärtom.

 

  • 14.   Härpå föredrogs frågan om egostyckningsarfvodet, och voro samtliga ense om, att ofvannämnda arfvode vore alldeles för lågt tilltaget och borde höjas i rätt afsevärd grad.

 

  • 15.   Som intet vidare förkom upplöstes sammanträdet.

På landtmäteriföreningens vägnar / C A Sjöberg

Karl Swensson

 

Årsmötet år 1901

 

Protokoll hållet vid ordinarie årsmöte med nedanstående medlemmar i Norrbottens läns landtmäteriförening den 26:te febr. 1901

 

Närvarande:  Förste landtmätaren C A Sjöberg, kommissionslandtmätarne G Hollström, Hj Grape, undertecknad, Hj Lundblad och H B Lysell, v. kom-landtmätarne Magnus Huss, Ernst Sandström, B A Wikberg, Ernst Clausén, Erik L Hollström, Landtmäteriauskultanten L K Brännström, P J Svedberg, Alb Alsterlund, P Wagenius, O A Bergström, K O Svensson, M Jungqvist, E Leander och Aug Englund.

Förste landtmätaren hälsade de närvarande välkomna, hvarefter han valdes att såsom ordförande leda mötets förhandlingar.

 

  • 1.  Protokollet för sista årsmötet upplästes och godkändes.

 

  • 2.  Årets räkenskaper, som af revisorerna blifvit granskade, upplästes och beviljades styrelsen decharge.

 

  • 3.  V. kom-landtmätaren K Grubbström samt landtmäterieleverna E Sundberg, F Laestadius och H J Clausén anmälde sig för inträde i föreningen.

 

  • 4.  Vice kommissionslandtmätaren E Clausén framställde till diskussion fråga om rätta sättet för debitering af lösen för rågångskarta. Sedan ett flertal af de närvarande yttrat sig i saken bestämdes att lösen för rågångskarta skulle af alla närvarande mötesdeltagare debiteras så att 1, 2 och 3:dje kilometerna för hvarje olika skala skulle hafva högre pris än de följande, allt efter bestämmelserna i 13§ landtmäteritaxan samt endast  10-delar af  kilometer medtagas.

 

  • 5.  Kaptenen och kommissions-landtmätaren Hj Grape väckte fråga om hur arvodet för ströängslägenheter skulle beräknas, d v s om dessa lägenheter skulle debiteras såsom äng eller slåttermyrar, hvarpå efter kort ordande i saken bestämdes att den förda diskussionen skulle utgöra svar på frågan.

 

  • 6.  Ordföranden hemställde till mötesdeltagarna att de, hvar och en vid redovisning af större förrättningsakter, skulle på  hvarje karta på baksidan med större stil anteckna socknens och byns namn samt af huru många delar akten bestode och hvilken del hvarje kartadel utgjorde.

 

  • 7.  Fråga väcktes om hur lösen för kopia af karta skulle utgå, om för första regalarket af hvarje kartadel skulle få debiteras 3 kronor eller om endast första arket för hvarje akt skulle utgå med detta belopp och uppdrogs åt Ordföranden att genom skrifvelse till landtmäteristyrelsen efterhöra huru härmed vore.

 

  • 8.  Till styrelseledamöter för löpande året valdes förste-landtmätaren C A Sjöberg, H K Brändström och H B Lysell samt till suppleanter styresman H W Boström och M W Huss. Till skattmästare utsågs C A Sjöberg och till sekreterare K O Svensson. Revisorer blefvo herrar B A Wikberg och L K Brännström med Albert Alsterlund som suppleant.

 

  • 9.  Till samma personer och till lika belopp som sista året skulle gratifikationer kommande jul utdelas.

 

  • 10.  Föreningens ordförande skulle genom skrifvelse framföra föreningens tack till hedersledamöterna Pettersson och Norberg, hvilka äfven i år sänt bidrag.

 

  • 11.  Härpå tackade Ordföranden de närvarande för deras lifliga intresse för mötets förhandlingar och förklarade sammanträdet afslutat, hvarefter G Hollström tolkade de närvarandes erkänsla för det utmärkta sätt, hvarpå ordförande ledt dagens förhandlingar.

 

Å landtmäteriföreningens vägnar

C A Sjöberg/Carl Svensson

Årsmötet år 1900

Protokoll hållet vid ordinarie årsmöte med medlemmarne i Norrbottens läns landtmäteriförening den 26:e februari 1900.

Närvarande: Första landtmätaren C. A- Sjöberg, afv.styresman H. W. Bostöm, kommissionslandtmätarne J. E. Sandström, G. M. Svalbe, G. Hollström, A. E. Orstadius, Hjalmar Lundblad, H. B. Lysell, samt undertecknad sekreterare, v. kommissions-landtmätarne M. W. Huss, E. Sandström, B. A. Vikberg, E. Clausén, landtmäteri-auskultanterne L. K. Brännström, Aug Englund, Albert Alsterlund, E. Leander, P. E. Wagenius, K. O. Svensson, P. Svedberg och M. Jungqvist.

Egnande några minnets ord åt de sedan sista årsmötet aflidne ledamötarna Öfverste Alsterlund och kommissionslandtmätaren E. J. Elfgren, öppnade förste landtmätaren mötet, under hemställan att de närvarande måtte utse ordförande, hvarpå C. A. Sjöberg dertill enhälligt utsågs.

  • 1. Protokollet från sista årsmötet upplästes och godkändes.
  • 2. Årets räkenskaper, som af revisorerna blifvit granskade, upplästes och beviljades skattmästaren decharge.
  • 3. Föreningens ordförande upplyste, att han i anledning af förra årsmötets beslut förfrågat sig hos landtmäterisekreteraren om, hur långt det fortskridit med det hos styrelsen liggande förslaget till landtmäteristatens omorganisation, hvarpå erhållits det svar, att  frågan visserligen vore på förslag att af Styrelsen tagas i pröfning, men att, i anseende till de många frågor af tidigare data, som först måste expedieras, en ganska rundlig tid kommer att förflyta, innan yttrande i denna sak af Styrelsen kan framläggas.

Härpå beslöts att aflåta en skrifvelse till det i Stockholm den 9:de april d.å. sammanträdande stora allmänna svenska landtmäterimötet med uttalande af föreningens önskan och hopp, att det föreliggande omorganisationsförslaget fortast möjligt till regering och riksdag frambäres.

  • 4. Beslöts att förnya för ytterligare 10 år öfverenskommelse om ackordsförbud och blef densamma af samtlige närvarande skifteslandtmätare och auskultanter underskrifven samt omhändertogs af kom-lantm Hj. Lundblad för att han, sedan de i Piteå boende landtmäteritjenstemännen påtecknas sina namn, skulle till föreningens sekreterare öfversända densamma.
  • 5. Väcktes förslag att föreningens medlemmar skulle sammanträda två gånger årligen, till följd häraf efter en kort diskussion om tiden för sammanträdena bestämdes, att två sammanträden årligen skulle hållas, det ena på hösten, då föreningens medlemmar hemkommit från utgöromålen och det andra i februari månad på samma dag som årsmötet med delegarne i länetss landtmätares understödsförening.
  • 6. Till styrelseledamöter för löpande året valdes förste landmätaren C. A. Sjöberg, H. K. Brändström och H. B. Lysell samt till suppleanter styresman H. W. Boström och M. W. Huss.

Till skattmästare utsågs C. A. Sjöberg och till sekreterare H. K. Brändström. Revisorer blefvo herrar B. A. Wikberg och L. K. Brännström med Albert Alsterlund som suppleant.

  • 7. Sedvanliga gratifikationer skulle äfven i år utbetalas

med 40 kronor åt fröknarna Burman i Råneå

med 25 kronor åt fröken J. Wibell

med 25 kronor åt enkefru Augusta Hollström, hvilka belopp vid jultiden skulle tillställas dem.

På grund af enskild upplysning beslöt föreningen att till aflidne kom-landtmätaren Ulfhjelms enka skänka 25 kronor.

  • 8. Föreningens ordförande skulle genom skrifvelse framföra dess tack till hedersledamöterna Pettersson och Norberg, hvilka äfven i år sändt föreningen bidrag.
  • 9. Härpå tackade Ordföranden de församlade för deras lifliga intresse för mötets förhandlingar och förklarade sammanträdet afslutat, hvarefter J. E. Sandström tolkade de närvarandes erkänsla för det utmärkta sätt hvarpå Ordföranden ledt dagens förhandlingar.

Å landtmäteriföreningens vägnar

  1. A- Sjöberg

Justeradt den 26 Febr. 1901

C.A.Sjöberg

Protokoll från ev. höstmöte år 1900 saknas.