Justerare

Justerare – en lantmätarsyssla åren 1735-1878

En bok om justeringsväsendet under lantmäteriets ledning åren 1735-1878

Bland de böcker som f.d. överlantmätaren Wolfgang Hertting skänk till lantmäterimuseet finns en som var tryckt år 1837 och som utgör ett sammandrag av då gällande författningar angående justering mm. Den boken inspirerade mig att gå vidare och forska närmare om denna, för många så okända epok i lantmäteriets historia.

Redan på 1500-talet utkom förordningar om att lika aln, mått och vikt skulle användas överallt i riket. Som enhetsmått för längd lät Kungl. Maj:t i början av 1600-talet tillverka den s.k. Rydaholmsalnen, senare även kallad Stockholmsalnen. Som likare för vikt skulle gälla Örebro besman. Tunna och spann skulle därefter i hela riket rättas efter Örebro tunna och spann och alnen efter Stockholms aln

För att övervaka att mått inte förfalskades tillsattes en riksguardier Förutom att han var justerare i Stockholm, skulle han göra resor till rikets bergsslager och till upp- och sjöstäder för att där justera vikter av alla slag och att tillse att målet (rymdmåttet) var rättat efter 1638 års beslut.

Med tiden visade det sig att en enda man inte mäktade med att vara justerare för hela riket. Vid 1734 års riksdag uppdrogs därför åt lantmäteriet att handha frågor om justering av mått och vikt. Lantmätarna ansågs ha tillräckliga tekniska kunskaper och fanns spridda över hela landet. Först därefter blev det någorlunda ordning och reda på justeringsväsendet i Sverige.

Med justering menas att pröva om mått, målkärl och vikt överensstämmer med gällande norm. Till sin hjälp hade justerarna en uppsättning av noga kontrollerade likare. Som bevis på att ett mätredskap var kontrollerat åsattes kronans märke, årtal och justerarens signatur. Härav kommer det ibland använda uttrycket ”krönta mått”.

De lantmätare som utsågs till justerare skulle på egen bekostnad anskaffa den utrustning som behövdes. Det förutsattes också att arbetet med justering skulle utföras på sådana tider att det inte hindrade der ordinarie arbetet.

År 1783 indelades riket i ett antal justeraredistrikt. Totalt fanns under lantmäteriets tid omkring 90 distrikt. Stockholm stad och övriga stapelstäder ägde dessutom rätt att anställa egna justare.

Måttsystemen har under åren undergått en hel del förändringar. I 1665 års plakat om mått och vikt finns enheterna fot och aln, tunna och kanna, skålpund och lispund m.fl. med en mängd underavdelningar. Särskilda bestämmelser fanns även om stapelstadsvikt och bergsvikt mm samt om slitningsmarker.

Under den senare delen av 1700-talet började man utreda frågan om en övergång till decimalindelning av mått- och viktsystemen. Det dröjde dock ända till år 1855 innan detta kunde genomföras. I lantmäterihandlingarna får vi från den tiden bl.a. ytmåtten kvadratrevar och kvadratstänger i stället för som tidigare tunnland och kappland.

Reformen blev dock inte långvarig. År 1876 övergick riket till det nya metersystemet.

I samband med 1855 års stadga om mått och vikt blev det allt svårare att rekrytera lantmätare som justerare. Anledningen var bl.a. att kostnaderna för att anskaffa erforderlig utrustning kom att bli över 1000 riksdaler. Samtidigt minskade justerarnas inkomster genom att justering av redskap inte längre behövde göras varje år.

Den nya förordningen om mått och vikt utfärdades den 22 november 1878. Ansvaret för justeringsverksamheten flyttades därigenom från lantmäteriet till Justeringsstyrelsen som löd under Civildepartementet. Så kom lantmäteriet att skiljas från justeringsverket efter 144 år. Många lantmätare kom dock att under många år fortsätta som justerare.

Föreningen Norrbottens Lantmäterimuseum har gett ut en skrift om 100 sidor i A4-format, kallad ”Justerare, en lantmätarsyssla åren 1735-1878” och som beskriver justeringsverkets ”historia”. Där finns även avsnitt om de måttsystem som gällt och som styrt justerarnas verksamhet. Boken har även kapitel som utreder begreppen stapelstadsvikt och bergsvikt mm, tunnor, kappor och kannor, besman och pyndare, och likare mm. Där finns avsnitt om justerarnas utbildning och kunskapsprov, den utrustning som behövdes, justerarens ansvar, tider och taxor för justering samt justering av brännvinspannor och distriktsindelningen. För Norrbottens del finns en fördjupad beskrivning av justeraredistriktens omfattning och biografier över justerarna.

Boken kostar 100 kr/ex (+ porto) och kan beställas från Föreningen Norrbottens Lantmäterimuseum, c/o Georg Palmgren, Trollstigen 64, 972 51 Luleå. E-post. georg.palmgren@telia,com.

Innehåll

Förord

sidan  4

Justeringsverket 5
Måttsystemen 12
Stapelstadsvikt, bergsvikt mm

20

Tunnor, kannor och kappar

23

Besman och pyndare

29

Spannmålsvåg 31
Likare 33
Utbildning och kunskapsprov 38
Justerarens utrustning 39
Tider för kontroll och justering 43
Ansvar 44
Taxa för justering 46
Brännvinspannor 48
Krönare 52
Justeraredistrikt 54
Justeraredistrikt i Norrbotten 57
Justerare i Norrbotten 1736-1912 63
Biografier över justerare i Norrbotten 64
1859 års matrikel över justerare i riket 60
1826 års förslag till stadga för rikets mått, mål och vikt och till verkställighetsförordning 80
Ordlista 95
Källor 99

Skriften finns att läsa på

http://www.lulea.se/download/18.4a3d28f313aa49dea8910d94/1355243233713/Justerare-En-lantmatarsyssla.pdf