Liten lantmäteriordlista

Liten lantmäteriordlista  

Några vanliga ord, uttryck och förkortningar som lantmätare kan komma i kon­takt med.

Alidad – den vridbara delen av t.ex. en teodolit

Allmänna Skiftesverket – Lantmäteriet redovisar under slutet av 1800-talet sin verksamhet under rubrikerna allmänna skiftesverket samt storskiftes- och avvittringsverken.

Amanuens – tjänsteman vid länets lantmäterikontor med uppgift att biträda förste lant­mätaren med registrering av förrättningar och expeditionsgöromål mm. Amanuens fanns även vid lantmäteristyrelsen.

Analog karta – ritad karta

Andre lantmätare – Lantmätarebefattning inom länen. Inrättades 1802 och avskaffades år 1870. Det fanns även tredje lantmätare mellan åren 1802-1827.

Aneroidbarometer – Instrument för höjdmätning med utnyttjade av skillnad i lufttrycket mellan två punkter.  Vanligast är Paulinbarometern.

Aspiranter – se  lantmätaraspirant

Assistent – lantmätare som tjänstgjorde vid länslantmäterikontor. Assistenttjäntgöring ingick länge i lantmätarnas befordringsgång.

Astrolabium – äldre instrument för bestämmande av himlakroppars lägen.

Auskultant –  Nyexaminerad lantmätare kunde erhålla konstitorial som lantmäteriauskultant. Arbetade som tjänstemedhjälpare hos någon förste lantmätare eller kommissionslantmätare i minst fem år innan han kunde söka befordran till vice kommissionslantmätare. Före år 1827 kallades de för ämnesvenner och, ifall de hade vidsträcktare förordnanden, för substituter.

Avfattning – detaljmätning i skog för att på karta rita in olika markslag och skogsbestånd mm.

Avgäld – årlig avgift som betalades för viss jord, t ex  avgäld som innehavare av avsönd­rad lägenhet erlade till ägaren av stamfastigheten.

Avgärda hemman och by – nybygge som upptagits inom en förutvarande bosättnings område.

Avradsland – jord som före avvittringen innehafts av hemmansägare mot särskild avgift till kronan.

Avrösningsjord – mark som icke upptagits som inrösningsjord. Bestod enl 1927 års fö­reskrifter av dels skogsmark och dels annan avrösningsjord som t ex  kärr, mossar, berg, vägar mm.

Avskärning – punktbestämning genom vinkelmätning från två kända punkter.

Avstickning – kopiering av karta med hjälp av sticknål.

Avstyckningsplan – enkel planform. Skilde på mark som fick avstyckas och mark för vägar, ledningar mm. Ev. bestämmelser om markanvändning mm saknade rättsverkan. Inga nya avstyckningsplaner fick tillkomma från 1948.

Avsöndring – se jordavsöndring

Avvittring – avskiljande av byars eller hemmans mark från kronans. Äldre avvittring skedde enl 1780 års instruktion, yngre avvittring enl 1824 års stadga.

Azimutbestämning – bestämning av norriktningen genom mätningar mot solen eller stjärnor.

Backstugesittare – ägare av hus på annans mark.

Barograf – självregistrerande barometer.

Basmätning – mätning av bas i triangelnät. Enl 1920 års MF borde därvid användas den ”Jäderinska basmätningsmetoden” med mätsträngar av invar.

Berlinernät – triangelnät med en eller flera centralpunkter.

BESK = binär elektronisk sekvens-kalkylator. Sveriges första elektroniska dator som togs i drift 1953.

Besparingsskogar – allmänningsskogar  (sockenallmänningar), avsatta vid avvittring eller storskifte (främst inom X och W län)

Blocktriangulering – fotogrammetrisk bestämning av stödpunkter.

Bol bolstad – bostad, boställe, gård, hemman. T ex prästbol.

Bolagsförbudslagen –  lag år 1925 angående förbud i vissa fall för bolag eller förening att förvärva fast egendom.

Bondplan – stadsplan  med rättsverkningar som var begränsade till förbud mot nybygg­nad på mark som enligt planen skulle ingå i gata, torg eller annan allmän plats.

”Bondvinkel” – approximativ rät vinkel. Stå i linjen med armarna utsträckta åt sidorna. Fäll ihop armarna framför kroppen och Du får en rät vinkel.

Boställe – statlig, kyrklig eller kommunal fastighet som uppläts till vissa befattningsha­vare som en del av deras lön.

”Brevmätning” – metod för arealberäkning med hjälp av fyra sidor och två diagonaler.

Brönnimans formler – för felsökning i polygontåg.

Byggnadslagen – 1947 års, gällde 1948 – 30/6 1987.

Byggnadsplan – detaljplan enligt byggnadslagen för område på landsbygden eller i mindre tätorter.

Byggnadsstadgan – 1874 års byggnadsstadga för rikets städer (Bs). Trädde i kraft den 1 januari 1875

Båtnad – nytta

Christens höjdmätare – enkelt instrument för mätning av trädhöjder.

Cirkulationsjord – jord som ingick i cirkulationsbruk (eller växelbruk) med regelbunden växling av grödor av olika art.

Compucorp – programmerbar räknedosa, vanlig i lantmäteriet på 1970-talet.

Dalalagen – lag 1932 om laga skiften i Dalarna. Äganderättsutredning kunde läggas till grund för lagfartsförfarande.

Delningsgrund – allmännaste delningsgrunden i Norrbotten har varit ”Det mot ett jordatal i tunnors utsäde proportionella mantalet (8 tunnors utsäde = 1 Mantal)”

Diazokopiering – ljuskopiering

Digital karta – datorlagrad karta i motsats till analog karta.

Diopter – en på mätningsinstrument företagen anordning varigenom ögat kan ställas in och bibehållas i en bestämd riktning.

Diopterlinjal – äldre mätinstrument för kartläggning. Består av en graderad metallplatta som vid ändarna är försedd med vinkelrätt uppstående stycken med syftspringor (dioptrar).

Distanstub – tublinjal – instrument för kartläggning bestående av linjal och fastmonterad tub. Kikarens hårkors har två parallella, horisontella trådar. Det på mätstången avlästa antalet centimeter mellan hårkorsets trådar motsvarar avståndet i meter.

Donationsjord i stad – mark som upplåtits av Kronan eller regenterna med ägande- eller nyttjanderätt till städernas nytta eller förkovran. Donationsjorden avvecklades år 1965, i regel genom att marken med äganderätt överläts till resp stad.

Däcksel – skyddslucka för polygonpunkter mm.

EDM – elektromagnetisk distansmätning

Ekvidistans – intervall mellan höjd- eller nivåkurvor.

Ekströmska avvägningsinstrumentet – ett av instrumentmakaren Ekström i mitten av 1700-talet konstruerat avvägningsinstrument med tub som monterades på en vanlig diopterlinjal.

Ellings metod – metod för arealuträkning.

Ensittarlagen, ensittare – lag, som gällde mellan åren 1918-76, om rätt för nyttjande­rättshavare att under vissa förutsättningar lösa under nyttjanderätt upplåtet område. Ensittare används som benämning både på ensittarförrättningen och på den som löst in marken (egnahemsbisittare).

Enskifte – förordning 2 febr 1807. Enskifte tillämpades ej i Norrbotten.

Etalonering – längdbestämning av mätband

Extra lantmätare – arvodesanställda lantmätare enl 1920 års organisation.  Fanns även i 1948 års organisation. Se lantmätaraspirant.

 Fall – ordningsföljden för de utlagda lotterna vid tegskifte. Bestämdes ibland genom lottning.

Famn – längdmått = 3 alnar = 6 fot = 1,78 m

Fardag – lagstadgad dag för avflyttning från bl a arrende = 14 mars

Fast egendom – ”fast egendom är jord. Denna är indelad i fastigheter” (1 kap 1 § jordabalken)

Fasta,  laga fasta – avslutning av lagfart å fast egendom. Gällde före k.f. 16 juni 1875 ang lagfart å fång till fast egendom. Utfärdande av fastebrev föregicks i regel av (3) uppbud vid tinget eller rådstugan.

Fastighetsbildningslag – 1917 års lag om fastighetsbildning i stad.

Fastighetsplan –  ersatte tomtindelning i 1987 års PBL

Fastighetsböcker – förs av inskrivningsmyndigheterna

Fastighetsregister för stad – 1917 års fastighetsregisterförordning. Fastigheter i stad indelades i tomter (inom kvarter) och stadsägor och fördes i tomtbok resp stadsägobok. Till registret hörde bihang A = tomtbildninglängd, som innehöll de tomter som förelagits enl fastställda tomtindelningar, bihang B = samfälligheter och bihang C = gatu- och allmänplatsmark. Till registret fördes registerkarta. Fastighetsregister kunde även föras i köpingar och municipalsamhällen.

Fastighetsregisterförare – Befattningshavare för förande av fastighetsregister.

Femstenarör – gränsmärke bestående av en hjärtsten, omgiven av fyra stenar.

Fennel – tackymeter-teodolit från Hammer-Fennel.

Finmätning – noggrannare mätning enl 1920 års mätningsförordning. Användes inom tätbebyggda områden eller områden med högre markvärde. Se även ”vanlig mätning”.

FIR – fastighetsinformationsregister (Malmö)

Fiskådra – skyldighet enligt fiskelagen att för fiskens gång hålla öppet 1/6  av vattnets bredd (även kallad mindre kungsådra).

FIX – fixpunkt – höjdfix – utgångspunkt för höjdmätning

Flyghöjd – Normalhöjd 4 600 m (tidigare även kallad standardhöjd), mellanhöjd 7 600 m, höghöjd 9 200 m, överhöghöjd 13 200 m.

Fornskifte – se hammarskifte.

Förfogandelantmätare – chef för s.k. förfogandeorganisation som utnyttjades för att avlasta arbetstyngda distrikt eller för att handlägga uppgifter som krävde lång tid eller speciell sakkunskap. Förfogandeorganisationerna ersattes i 1961 års omorganisation av specialenheter.

Förmedlat mantal – (nedsatt mantal), se mantal.

Förste assistent – befattningshavare på länslantmäterikontor.

Förste lantmätare – chef för länets lantmäteriverksamhet. Titeln ändrades år 1920 till överlantmätare.

Försäkringsmarkering – markeringar (och måttuppgifter) som anbringats för att under­lätta återfinnandet av t.ex triangel- och polygonpunkter.

Generallandtmäterikontoret – Personalen bestod av lantmäteridirektören som tillsam­mans med lantmäterisekreteraren utgjorde lantmäteristyrelsen, en lantmäterifiskal, en aktuarie och två ingenjörer samt extra biträden vid behov.

Geodesi – uppmätning och avbildning av jorden.

Geodetisk linje – den kortaste linje som sammanbinder två punkter, vilka som helst, på en buktig yta eller i ett krökt rum.

Geodimeter – elektrooptiskt avståndsmätningsinstrument, konstruerat av Erik Bergstrand på 1940-talet och som vidareutvecklades av AGA AB.

Geoid – nivåyta som mycket nära sammanfaller med en rotationsellipsoid.

Geomatikdivisionen– Av OloF föreslaget namn på divisionen för uppdragsverksamhet.

Geometriska jordeböcker – storskaliga kartor från 1660-talet. Se avsnittet ”Geometriska jordeböckerna”

GFI – Geografisk FastighetsIndelning. Rikstäckande system med kartdatabaser över fastigheter.

GIER – datamaskin från A/S Regnecentralen i Köpenhamn, inköpt av lantmäteristyrelsen i mitten av 1960-talet.

GIS – geografiska informationssystem

Gistvall – torkplats för fiskeredskap

Gode män –  vid skifte skulle lantmätaren biträdas av två i jordbruk kunniga och erfarna godemän.

Gon – nygrader – 400 gon på ett varv

GPS – Global Positioning System – satellitbaserat system för positionsbestämning.

Gradering – bestämmande av markens godhet ur jord- och skogsbrukssynpunkt.

Gradmätning – mätning av längden av en vinkelbåge längs jordytan med avsikt att be­stämma jordens storlek och form.

Grafisk mätning – enl 1920 års MF = mätning där längder och vinklar vid mätningstill­fället avbildas å karta.

Granskningsmemorial – se memorial

Gravimeter – instrument för tyngdkraftsbestämning – Nørgaards gravimeter

GSD – Geografiska Sverigedata. Samlingsnamn för Lantmäteriets geografiska databaser med grundläggande lägesbestämd landskapsinformation..

Gäddviksprejudikatet – en metod att beräkna odlingslikvider. (Se Sv. lantmäteritidskrift. 1924.)

Hammarskifte – (fornskifte) = den äldsta formen för skifte av jord.

Heliotrop – signal för triangelmätning. Genom en spegel reflekteras solljuset så att signalen uppfattas som en lysande punkt.

Hemmantal – mantal

Herons formel – formel för arealberäkning ur trianglar

Hjärtsten – se femstenarör.

HMK – Handbok till Mätningskungörelsen. Ersatte TFA.

Hump – ett stycke jord som ligger avskilt från gårdens övriga ägor – urfjäll

Hårdvallsäng – gräsbärande ängsmark som är torr och fast. Jfr sidvallsäng

Impediment – oduglig mark

Inbindning – punktbestämning genom längdmätning från två kända punkter

Inre rationalisering – åtgärder för att förbättra produktions- och driftsförhållandena inom jordbruksenheter.

Inrösningsjord – bättre jord bestående av åker, äng och odlingsmark

Invarsträng – mätband av invar, använt vid bl.a. basmätning.

Invarstång – avvägningsstång med skala av invar (metall med försumbar längdförändring vid temperaturändringar).

Inägor – åker, äng, tomt mm i motsats till utägor

Isaritmkarta – karta med linjer som sammanbinder punkter med samma värde (isolinjer).

Jakobsstav – gradstock – äldre instrument för mätning av höjdvinklar.

Jordavsöndring – avskiljande av markområde före 1926 års JDL. Stamfastighetens mantal lämnades orubbat. Jordavsöndring var  i äldre tider förbjuden, men tilläts mera allmänt år 1827. Före 1896 skulle avsöndring erlägga en årlig avgäld till stamfastighetens innehavare som bidrag till stamfastighetens utskylder.

Jorddelningslagen –  lag 18 juni 1926 om delning av jord å landet

Jordebok –  Fördes av de lokala kamerala myndigheterna 1541-1908. Ersattes av jord­register och fastighetsregister.

Jordnatur – jordbruksfastigheters natur beroende på ägande- eller dispositionsrättens omfattning. Är av tre slag: krono, skatte eller frälse.

Jordregister – 1908 års jordregisterförordning. Till registret fördes fastighetskarta och specialblad.

Jordrevning – geometrisk uppmätning av jorden för delning eller skattläggning.

Justerare – se justering

Justering – prövning att mått, målkärl och vikt mm noga överensstämde med gällande norm. Som bevis åsattes kronans märke, ”kröning”. Lantmäteriet hade under åren 1735-1879 ansvaret för justering. Den utfördes av lantmätare som samtidigt var justerare. Till sin hjälp kunde justeraren har en eller flera sk Krönare.

Jäderins basmätningsapparat – för basmätning vid triangelmätning då stor noggrannhet krävs. Mätning skedde med 24 m långa strängar av invar.

Kartusch – dekorativ bild som omramar rubriken  på en karta.

Kataster – motsvarar fastighetsregister (tid. jordregister och fastighetsregister för stad). I äldre tider var kataster en längd över dem som var skyldiga att betala skatt per huvud (mantalslängd).

Kedja – se mätkedja.

Kinnmanns metod – metod för arealuträkning.

Kollimationsfel – fel som uppstår vid t.ex. avvägning genom att siktlinjens och vattenpassets axlar inte är parallella.

KOMB – (KOmmunala Mätningstekniska Beräkningar). ADB-program utvecklat av Sv. kommunförbundet och stadsbyggnadskontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Kommissionslantmätare – Utförde lantmäteriförrättningar. Inkomsten utgjordes av ar­vode från förrättningar. Ägde rätt att använda högst tre tjänstemedhjälpare.

Kommissionär – befattningshavare på länslantmäterikontor med uppgift att under tjäns­temannaansvar tillhandahålla kopior och avskrifter mm av i kontoret förvarade kartor och handlingar. Till kommissionär förordnades företrädesvis kansli- eller kontorsbiträde.

Konstitutorial – skriftlig handling varigenom en person förordnas att inneha ordinarie statlig tjänst.

Kontrollband – 20-meters kontrollband som användes för kontroll av övriga använda mätband.

Koodinatograf – instrument för kartering av punkter – ortogonalt eller polärt.

Korstavla – instrument för utsättning av räta vinklar (föregångare till vinkelprismat)

”Krönta mått” – skalor och mått mm som kontrollerats av justerare, krönare eller vid Mynt och justeringsverket. Försedd med krona.

Kulturteknisk examen – mellan åren 1910-1933 var lantmäteriundervisningen uppdelad på två kurser, en tvåårig geodetisk-rättslig kurs som var obligatorisk för alla lantmätare och som avslutades med lantmäteriexamen, samt en ettårig  kulturteknisk kurs som krävdes för att få självständigt handlägga jorddelningsförrättningar.

Kungsådra – enligt äldre lagstiftning benämning på den del av strömfåran (1/3) i älvar mm som för fiskets, flottningens och sjöfartens skull inte fick överbyggas och stängas.

Kvadrant – äldre instrument för mätning av stjärnornas höjd över horisonten. Bestod av en graderad fjärdedels cirkel med siktapparat.

Laga skifte – kan förrättas enl bestämmelserna i  1827 års stadga om laga skifte, 1866 års skiftesstadga, 1926 års jorddelningslag eller 1972 års fastighetsbildninglag.

Landbo – innehavare av kronomark som upplåtits till landbo (landbolega)

Lantmätaraspirant – tjänstgöring som aspirant ersatte den tidigare elevpraktiken. Efter minst två års tjänstgöring som aspirant kunde befordran ske till extra lantmätare.

Lantmäteriauskultant – se auskultant.

Lantmäterielev – anställd hos lantmätare med förmåga att meddela eleven undervisning i lantmäteriets praktiska utövning.

Lantmätarkedja – (lantmäterikedja) se mätkedja

Lantmätartavla – mätbord

Lantmäteridirektör – se Generallantmäterikontoret

Lantmäterielev – blivande lantmätare, som efter tjänstgöring hos förste lantmätare, kommissions- eller vice kommissionslantmätare av lantmäteristyrelsen blivit antagen som elev. Skulle ha minst två års tjänstgöring innan han fick genomgå den undervisning till lantmäteriexamen, som meddelades i Generallantmäterikontoret. I regel oavlönad. Kallades förr lärlingar.

Lantmäteriexamen – medförde normalt anställning som extra lantmätare i lantmäteristaten. Lantmäteriexamen vid gamla lantmäteriundervisningen avlades för sista gången år 1933. Undervisningen flyttades från höstterminen 1932 till Tekniska högskolan i Stockholm, avd L. Lantmäteriexamen ersattes på 1950-talet med civilingenjörsexamen vid KTH, avd L.

Lantmäterifiskal – tjänsteman vid lantmäteristyrelsen med uppgift att bl.a. granska om länens tjänstemän uppfyllde sina tjänsteåligganden.

Lantmäteritavla (lantmätartavla) – äldre typ av mätbord.

Latta – avvägningsstång

Libell – vattenpass

”Liedbecks kärra” – instrument för addering av arealer vid arealberäkning med polett.

Likare – instrument som bl a justerare använde för kontroll av att mått, målkärl och vikt överensstämde med gällande norm.

Linjemätning – längdmätning

Linjetransportör – instrument för överförande av kartor från en skala till en annan.

Lägenhet – jordlägenhet

Lärling – se lantmäterielev

Magistrat – förvaltning i stad med borgmästare och rådmän (avskaffades 1965)

Mantal – skattetal som uttryckte hemmanets storlek i kameralt avseende. Förmedlat mantal = nedsatt mantal. Oförmedlat mantal = gammalt mantal

Markegångstaxa – taxa som i pengar fastställer storleken av vissa in natura bestämda avgifter. Från år 1983 är de årliga höjningarna knutna till basbeloppet.

Markscheider – gruvmätare. Markscheidermätning = grafisk mätmetod i gruva

Memorial – handling som upprättades vid granskning av förrättningar mm.

Medelkrökningsradie – vid beräkning av projektionskorrektion

Meridiankonvergens – vinkelskillnad mellan geografiska norr och kartnorr.

Metria – namn på lantmäteriverkets uppdragsverksamhet i 1996 års organisation.

Metric – inom lantmäteriet på 1980-talet vanligen använd bordsdator

MF – mätningsförordningen från år 1920

MK – mätningskungörelsen från år 1974.

Mulbetesservitut – rätt till bete för kreatur på annans mark.

Multiplex – stereoinstrument med flera projektorer.

Munlim – är enl. Alreiks ”Lärobok i Lantmäteriet” från år 1843 sammansatt av ”vanligt godt och rent hornlim, husblåss (=simblåsan hos stören) och något socker.”

Mål – rymdmått

Mätbord – kvadratisk träplatta på stativ, använt vid kartering vid grafisk fältmätning. Även kallad mätbräde, lantmätarbräde, mättavla eller lantmätartavla. (Konstruerat av professor Joh­ann Prætorius i Nürnberg år 1590.)

Mätisman – äldre beteckning för värderingsman.

Mätkedja – lantmätarkedja – kedja för längdmätning, bestående av  metallänkar. Vanli­gen 25 alnar lång med länkar om en halv aln. Från år 1891 av 20 meters längd och 2 dm länkar.

Mätningsman – i stad eller stadsliknande samhälle anställd förrättningsman för bl a tomtmätning enl 1917 års fastighetsbildningslag.

 1948 års lag – Kungl Maj:t kunde förordna att jorddelningslagens regler för avstyckning och sammanläggning skulle gälla inom städernas landsbygdsområden.

Nivellering – höjdavvägning.

Nonieskala – hjälpskala för att erhålla större noggrannhet vid avläsning av längd- och cirkelskalor.

Numerisk mätning – enl 1920 års MF = mätning vid vilken längder och vinklar erhålles i siffror.

Odaljord – jord som innehades med full, enskild äganderätt (Odalman – fri jordägare).

Odlingsmark – mark som vid skifte bedöms tjänlig för uppodling till åker eller äng.

Odlingsgräns – år 1867 tillkom bestämmelsen om att nybyggen ej fick anläggas ovan (väster) om en gränslinje som skulle uppgås i samband med avvittringen. Se avsnittet ”Odlingsgränsen”

Ofri tomt – tomt upplåten med (ständig) besittningsrätt. För  tomten erlades årlig avgäld, s.k.tomtören.

Oförmedlat mantal – se mantal

OLoF = Organisation för Lantmäteri och Fastighetsdata. Utredning 1994 ledd av förre landshövdingen Lars Ivar Hising

”Padda” – stöd för avvägningsstång.

Pantograf – instrument för skalförändring (transportör).

Parm – hömått. Parmmätare – person som mätte mängden av hö som bönderna saluförde i stad.

PBL – Plan- och bygglagen, gäller fr.o.m 1 juli 1987

”Pinnharv” – räknemaskin (räknesnurra)

”Pinnpojke” – biträde vid mätning, ofta praktikant eller feriearbetare.

Planimeter – instrument för arealberäkning. Brukar indelas i omkretsplanimetrar (avvecklingsplanimetrar och stångplanimetrar) och additionsplanimetrar (polarplanimetrar och rullplanplanimetrar). Man har även benämningarna genera­tionsplanimetrar, linjeplanimetrar, polarplanimetrar, skivplanimetrar,  skivrullplani­metrar, kulplanimetrar. Numera sker avläsning av ytstorleken oftast  med elektronisk teknik.

Polett – se rutpolett

Polettcirkel – av Fredrik Littmarck år 1831 konstruerat instrument för addering av ägofi­gurernas areal vid mätning med polett.

Polygonmätning – mätning av tåg genom succesiv vinkel- och längdmätning.

Polygonpunkt – markerad punkt som tjänar till stöd för detaljmätning och utstakning mm.

Primärkarta – storskaligt, ajourfört (kommunalt) kartverk som underlag för annan kartproduktion.

Programma – bordsdatamaskin från Olivetti (mitten av 1960-talet).

Promulgationslag – bestämmelser om bl.a. en lags ikraftträdande och förhållande till äldre rätt.

Provisoriska byggnadsföreskrifter – kunde enl 1931 års byggnadsstadga fastställas för stadsplaner med inga eller ofullständiga bestämmelser om sättet för byggnadskvarterens användande.

Publik renovation – Lantmätare hade skyldighet att utan någon ersättning till General­lantmäterikontoret överlämna kopia, s k publik renovation, av karta och delningsbe­skrivning mm till varje fastställt egentligt laga skifte.

Punktpolett – skiva med ingraverade punkter som används för arealberäkning.

Registratur – förteckning över in- och utgående skrivelser mm från myndighet

Renovation – se publik renovation

Revkarl -”lantmätare” , se revning

Revning – äldre förfaringssätt vid värdering av jord för skattläggning.  Senare ofta till­sammans med uppmätning och kartläggning av området.

Rutpolett – rutindelad glasplatta som används för arealberäkning

Rå och rör – märken i gränslinje

Rågata – gräns i skogsmark

Rågång – gränslinje markerad med råmärken

Rör – gränsmärke

Sammanföringslagen – lag 1952 om sammanföring av samfälld vägmark med angrän­sande fastighet.

Sammanläggning – lag den 18 juni 1926 om sammanläggning av fastigheter å landet.

Servitut – rätt som tillkommer en fastighet (härskande) inom annan fastighets område (tjänande).

Sfärisk triangel – astronomisk triangel – bildas genom skärning av tre storcirklar.

Sidvallsäng – fuktig, vattensjuk ängsmark. jfr hårdvallsäng.

”Sjätte kornet” – Graderingsmetod enligt 1783 års förordning där bästa åkern ansågs kunna ge sjätte kornet i äring (årsväxt).

Skala – åkerskalan = 1:4000, tomtskalan = 1:2000, skogsskalan = 1:8000. Skala milliarum = tusendelsskala

Skattefrälsehemman – av kronan till adeln såld rätt till skatteuppbörd från skattehem­man.

Skattehemman – hemman som innehades av skattebonde.

Skattejord – jord som ägdes av en fri bonde, Jfr frälsejord och kronojord.

Skatteköp – förvärv av kronohemman.

Skiftesstadgan – stadga den 9 nov 1866 om skiftesverket i riket. Ersattes av 1926 års jorddelningslag.

Skiftesvitsord – rätt att begära laga skifte

Skogsfångsservitut – rätt att ta husbehovsvirke på annans mark.

Skälsland – åkermått = den areal som fordrade ett skäl i utsäde (ca 18 liter)-

Skärpa – ofruktbar (oduglig) mark, i torrt tillstånd blir ytan torr och ”skarp” (sprucken). Kallas ibland alunjord

Släpuniform – lantmäteriuniform för dagligt bruk.

SMA – Svenska stadsförbundets ADB-system för stadsmätningsberäkningar (1960-talet)

Sportel – avgift som enskilda erlade till bl.a. lantmätare för utförda tjänster. Upphörde i och med 1948 års organisation då lantmätarna kom att helt avlönas av statsmedel.

Stadsplanelagen – 1907 års lag om stadsplan och tomtindelning (Spl). Gällde 1908-1917. Även 1931 års stadsplanelag (SPL)

Stadsregister – fastighetsregister för stad

Statusquolagen – lag 1964 som innebar att lagar och bestämmelser  om fastighetsbild­ning i stad och stadsregister ej skulle tillämpas i samband med att städerna införlivad landsbygdsområden. Lagen gällde fram till 1972 då den nya fastighetsbildningslagen började tillämpas.

Stereoskop – spegelstereoskop – instrument för stereoskopisk betraktning av bl.a flygbilder.

Stomlinjenät – nät av stomlinjer till grund för detaljmätning.

Stomnät – geodetiskt underlag för mätning.

Stomplan – översiktlig plan enl 1931 års stadsplanelag som säkerställde en stomme för en blivande stadsplan

”Storknäve” – benämning på gammal karttransportör (pantograf)

Styckningsplan – se avstyckningsplan

Ströäng – utäng som fastighet vid avvittring fått behålla  på kronomark.

Stångcirkel – måttverktyg för mätning av större mått.

Substituter – se auskultant.

SVEFA – Svensk Fastighetsvärdering AB. Bolag för lantmäteriets fastighetsekonomiska uppdragsverksamhet från den 1 juli 1995.

Sälting – sjöfoderart

Sämjedelning – privat jorddelning. Sämjedelningar kunde under vissa förutsättningar legaliseras genom lag som tillkom 1 juli 1953.

Takymeter – instrument för optisk distansmätning

Tavla – se lantmätartavla= mätbord

Tegskifte – Varje delägare fick andel (teg) i varje ägostycke av likartad godhetsgrad.

Tekniskt biträde – anställd vid lantmäteridistrikt för att verkställa mätnings-, utstaknings- och därmed jämförliga göromål.

Tellurometer – avståndsmätningsinstrument som arbetade med mikrovågor.

Teodolit – vinkelmätningsinstrument

Terrameter – elektrooptiskt längdmätningsinstrument, konstruerat av professor Bjerhammar

Terrester mätning – mätning från markytan

Tjugoårig hävd – förordning år 1881 som innebar att om någon innehaft mark med lag­fart under 20 år, så kunde man inte längre anföra klander mot förvärvet.

Tomtbok – se fastighetsregister i stad.

Tomtören – årlig avgift för tomt på ofri grund inom stad.

Transportör – se pantograf

Transversalskala –  skala med linjer som går snett över skalan för att medge noggrannare avläsning.

Trappmätning – längdmätning i lutande terräng genom uppdelning av sträckan i ett an­tal kortare horisontella längder.

TFA – Tekniska förklaringar och anvisningar – för tillämpning av 1974 års mätningskun­görelse.

Tub – kikare.

Tublinjal – distanstub.

”Tuvhoppare” – benämning på lantmätare

Tvistepark – tvistiga ägor

Tätbebyggelse – bebyggelse som medför behov av gemensamma anläggningar

Urfjäll – jordområde som är skilt från byns övriga ägor (hump)

Urminnes hävd – innebar bl a att någon så länge innehaft och brukat viss jord att ingen längre visste eller mindes hur han fick jorden i sin besittning.

Utjord – se urfjäll

Utliggare – (uteliggare) sten som visar gränsens riktning, utsatt högst 10 alnar från råsten.

Utmål – utrymme på marken

Utomplansbestämmelser – byggnadsreglerande bestämmelser för områden utanför de­taljplan.

Utstakning – används om gränser.

Utsättning – används om byggnader.

Utägor – utmark, skog och impediment

Vanhävdslikvid – likvid vid skifte på grund av att jord var så illa hävdad att den inte kunde bytas jämt mot någon annans bättre hävdade jord.

Vanlig mätning – användes enl 1920 års mätningsförordning för mätningar främst på landsbygden. Se även ”finmätning”.

Vice kommissionslantmätare – Lantmätare utan lön men med tillstånd att arbeta på eget ansvar kallades en tid för vice lantmätare, mellan åren 1808 och 1827 för extra lantmätare och från år 1827 för vice kommissionslantmätare.

Villaservitut – servitut (till förmån för granntomt) som reglerar rätten att bygga på en fastighet, t ex endast villabyggnad och uthus av viss storlek och i visst läge.

Vinkelprisma – för utsättning och inmätning. Finns enkla och dubbla pentagonprisman.

Visare – stenar eller andra märken som visar gränsens sträckning.

VF – verkställighetsföreskrifterna till 1920 års mätningsförordning.

Vret – teg. I stad använd beteckning på mark utom plan (senare stadsägor)

”Våffeljärn” – polär koordinatograf

Vägförening – samfällighet för väghållning inom område med tätare bebyggelse, bildad enl 3 kap i 1939 års lag om enskilda vägar.

Yttre rationalisering – sammanslagning av jordbruk till större brukningsenheter, komplettering med tillskottsjord eller omarrondering mm

Åbo – innehavare av mark enligt åborätt, dvs ständig eller ärftlig besittningsrätt till jordbruksfastighet.

Åkerskalan – 1:4 000

Ägofred – 1932 års lag om ägofred innehöll bl a bestämmelser om stängseldelning.

Ägogränser – 1933 års lag innebar att för gränser som tillkommit före 1933 gällde ut­stakningen på marken före kartans visning, därest tvist inte yppats inom 10 år efter förrättningen.

Ägotyper – Vid gradering för laga skifte indelades marken i olika ägotyper med hänsyn till bl a jordart och avkastningsförmåga.

Ämnesvenner – se auskultant.

Äring – årsväxt, skörd

Ökeskatt – se överloppsmark

Övergångsstat – tjänster för övertaliga distriktslantmätare vid 1948 års omorgansiation.

Överloppsmark (överloppsjord) – mark som vid avvittring utbrutits som en kronans tillhörighet. Kan även beteckna mark som hemman innehade utöver den tilldelning som den skulle ha enligt avvittringen och för vilken del erlades ökeskatt.